Var på blixtvisit på Sonics 10-årsfest igår. Var egentligen för trött för att orka närvara, men eftersom jag lyckats tävla till mig en plats på gästlistan kände jag verkligen att jag borde. Dessutom gillar jag en del av artisterna som skulle uppträda. Och i husbandet spelade Goran Kajfeš och Johan Berthling, namn som återfinns både här och där i min skivsamling. Jag gick hem efter två timmar. Inte för att det var dåligt på något sätt, men småbarnslivsdimman grumlade mina ögon lite för mycket frammåt slutet, och nattsömnen ropade mitt namn. Det var kul så länge det varade. Hann tyvärr inte se Olle Ljungström, som jag sett mest fram emot, men är nöjd med att ha sett El Perro Del Mar igen. Sist jag såg henne var i Kalmar, för säkert fem år sedan. Hon har aldrig varit någon storfavorit tidigare, så att jag skulle gilla hennes framträdande så här mycket var överraskande. Hon var fantastiskt karismatisk, uttrycksfull, och nästan utomjordiskt cool. Hon avslutade med en elektrisk cover av "Strange Fruit".
Annars då? Ja, kul att se ett så pass blandat klientel. En del skivsamlarryggar, en del hipsters, en del indiepopare av den där typen man aldrig ser längre (plugghästlooken), en och annan panda. Det gjorde mig oväntat glad att se att det fortfarande finns pandor.
Och så några rader om Sonic:
Jag får numera mina musiktips främst från bloggar och vänners tips, men under Sonics första tre utgivningsår var varje nytt nummer en liten bibel. Jag läste, jag lyssnade, jag antecknade. Skrev någon att Al Green hade en gudabenådad röst skrev jag ner Al Green i mitt anteckningsblock. Skrev någon att Sebadohs "Harmacy" var en klassisk lo-fi-skiva skrev jag ner Sebadoh, utan att ha en aning om vad som menades med "lo-fi". Tillsammans med Sonic grävde jag åt alla håll, och upptäckte genrer jag tidigare förkastat. Kanske hade jag gjort det ändå, men jag har ändå tidningen och dess skribenter att tacka för mycket. Grattis, som sagt!
