fredag 3 september 2010
#117. Scarlet.
"Scarlet" är Brian Michael Bendis och Alex Maleevs nya serie, och faktiskt det mest lovande jag plockat upp sedan Jason Aarons "Scalped". Precis som "Scalped" är den skitig, blodig och elak, men ganska mycket enklare och rakare. Där "Scalped" är en komplex serie med många karaktärer, har "Scarlet", så här långt, bara en huvudperson, Scarlet själv. Serien börjar med att hon skjuts i huvudet efter att hon och hennes pojkvän konfronterats av en korrumperad polis. Hon vaknar senare upp efter en tid i koma. Hennes pojkvän har klarat sig sämre, han är död och har dessutom getts skulden för incidenten. Scarlet försöker förklara honom oskyldig, men ingen tror henne. Hon skaffar en pistol och bestämmer sig för att skipa rättvisa på egen hand.
Bendis är en sån där författare som man verkar älska eller hata. Själv känner jag mig ganska neutralt inställd. Tycker han är kompetent, men han berör sällan. Han har en, för seriemediet, egen stil, uppenbart (och erkänt) influerad av filmvärldens David Mamet. Det är en stil som känns rätt malplacerad i superhjältegenren, där Bendis främst härjat runt de senare åren. Här kommer den mer till sin rätt. "Scarlet" är en hårdkokt serie, hjältinnan cool som en Tarantino-skapelse, utan att för den sakens skull kännas ansträngd. Att hon ibland vänder sig bort från handlingen, bryter den fjärde väggen och talar direkt till läsaren är ett grepp som förvisso inte är nytt, men som jag gillar. Det ger en ökad känsla av delaktighet och gör mig mer engagerad än jag annars skulle bli. Och Alex Maleevs teckningar är utsökta.
Etiketter:
Alex Maleev,
Brian Michael Bendis,
David Mamet,
Jason Aaron,
Litteratur,
Quentin Tarantino,
Serier
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar