"...men överlag har de stora tidningarnas redaktioner visat ett större intresse för dem som beställer Ruts tjänster än för Ruts arbetsvillkor. Och de verkar anta att fastighetsskatten för höginkomsttagare är en angelägnare fråga för deras läsare än hyresnivåerna".Lars Linder oroar sig för att tidningarna håller på att bli en "allt blekare angelägenhet för en självupptagen medelklass". Jag vill mena att det är allvarligare än så, men han sätter ändå ord på något jag gått och retat mig på hela hösten.
När jag pluggade journalistik (och till viss del också arbetade som journalist) fick jag lära mig att människan alltid måste komma först. Föreslår en politiker ett motorvägsbygge så låter man inte politikern oemotsagd få sjunga motorvägens lovsång. Man berättar om familjen som måste flytta eftersom motorvägen ska dras över deras tomt. Fattar man ett beslut som rycker bort sjukpenningen för tusentals sjukskrivna så skriver man inte om hur många procent man fått fått ner "utanförskapet" med (särskilt som det bara handlar om att transferera människor från ett utanförskap till ett ännu värre), man skriver om den ensamstående mamman som fått söka sig till Socialen, tvingats låna pengar av vänner och bekanta, rent av gå till kyrkan för att få hjälp, sedan något som tidigare var hennes rättighet helt plötsligt har tagits ifrån henne.
Nu har man valt att göra precis tvärtom. När politikerna pratar siffror, då skriver man om siffror. Här har pressen förrått folket. Det är ett större problem än Lars Linder får det att verka som, även om jag är tacksam att han berör ämnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar