Ett uppslag i dagens City fick mig att sätta mitt imaginära kaffe i vrångstrupen. Kajsa Ekis Ekman och PM Nilsson hade fått varsin kolumn där de fick framföra sina åsikter om barnomsorgen. Med tanke på vilket parti som får min röst i valet är det kanske inte överraskande att jag fann Kajsa Ekis Ekmans kolumn enormt läsvärd - alla borde läsa. Mer förvånande var den enorma arrogansen från PM Nilssons sida. Hans text var också läsvärd, då den känns rätt talande för hur Alliansens politik fungerar. Vilka som prioriteras och vilka som bortprioriteras. Sånt som man aldrig talar om i den här valrörelsen. Han förlorar mig redan i första meningen.
"Om man vill ha sina 45 000 i månadslön, en hyggligt utvecklande karriär och bo med barn i eller nära Stockholm så får man ligga i".
Ursäkta, men vem har 45 000 i månadslön? Medelinkomsten i Sverige är ca 21 500 enligt Statistiska centralbyrån. PM Nilsson fortsätter i sin krönika att tala för att stanna hemma så mycket som möjligt med barnen. Gott så. Det är jag helt för. Men med en månadslön på 45 000 är detta naturligtvis enklare än med en på 21 500. Och då handlar det om att göra större uppoffringar än han så finurligt beskriver det; att avstå från att äta hummer på Gondolen. PM Nilsson, har du lust att diskutera detta över en matlåda i min personalmatsal?
PM avslutar sin text med raden: "Stockholmarna borde älska sina barn mer och gnälla mindre".
Stay classy PM Nilsson, Stay classy.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kan ju inte låta bli att bli nyfiken på vad du skriver då jag anser att PM Nilsson är den av de två som skrev den bättre krönikan.
Och för att du ska få lite mer aktuell data att relatera till kan jag berätta att MI idag släppte en ny rapport som påvisar att den genomsnittliga månadslönen i sverige är 27 900 kr. (Uppdelat mellan könen var den för kvinnor 25 700 kr och för män 30 100 kr.)
Läs gärna hela rapporten här: http://www.mi.se/press/lev3_press_pm_loneutv.html
/Johan
Det var intressant. Den statistik jag fann sträckte sig bara fram till 2008, så jag var medveten om att den kunde vara något inaktuell. Men detta ändrar ju ändå inte särskilt mycket. Det diffar ändå rejält mot de 45 000 som PM nämner.
Tyckte att krönikan, förrutom att vara direkt oförskämd, var rejält svamlig. Kändes som om han grep efter halmstrån när han orerade om spaghetti, tvättad potatis och marknaden, marknaden, marknaden.
Det budskap som förmedlades mig var
1) De som klagar över livspusslet är gnälliga.
2) Lösningen är att gå ner i tid.
Pudelns kärna: alla har inte råd att gå ner i tid. För många handlar det om betydligt större uppoffringar än att välja bort ett liv i sus och dus. Det handlar om att kunna betala hyran och sina månatliga räkningar. Behöver nog inte ens nämna att de som befinner sig i den situationen knappast heller kommer att få användning för något RUT-avdrag.
Skicka en kommentar