#143. Tystnaden.

Jag har ett tag tänkt att jag borde skriva något. Att jag borde bryta tystnaden. Jag vet bara inte vad jag ska skriva om. Ämnen och uppslag saknas egentligen inte. Jag har inte energin och inte inspirationen. Och inte tiden. Sen läste jag en rad av Andres Lokko i hans krönika om nya brittiska tidningen "i" och insåg att det var lika bra.

Det du inte vill skriva vill ingen läsa. Det du inte menar kommer ingen att tro
på. Dessa sanningar, tillsammans med kärlek och engagemang, är ju den enda
lösningen.

Så sant så, och väldigt välformulerat. Och jag fortsätter tiga tills jag har lust att säga något.