Paul Vigrass är ett sånt där mystiskt namn som dykt upp på psychsamlingar som Jörgen Johanssons "Fading Yellow" och Bob Stanleys "Tea & Symphony", och som visat sig stå för skivornas höjdpunkter. Så är fallet även när han gör musik tillsammans med Gary Osborne. "Queues" (maken till svårmemorerad albumtitel får man leta efter) är ett ganska ojämnt album, och jag inbillar mig att det till stor del är Gary Osbornes fel. Han skulle senare komma att samarbeta med Elton John, och det hörs både här och där på skivan. Inget större fel på Elton John förstås, men groovy pianorock fungerar rätt illa när den ställs rygg mot rygg med låtar som "Ballerina", som är närmast spöklikt suggestiv och vacker. Skivan har ett par sådana ögonblick till, och är värd att leta upp enbart av den anledningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar