måndag 25 oktober 2010

#141. This Is England '86.



Såg första avsnittet av Shane Meadows tv-uppföljare till "This Is England" igår.
Mitt omdöme:
Njaaaa.
Det här funkar ju inte riktigt. För lite allvar, för mycket buskis. Var karaktärerna så här mycket färgglada seriefigurer i filmen? I så fall har jag helt förträngt det. Det är helt enkelt mer Ulf Malmros än Ken Loach (om "Tjenare Kungen" hade utspelats i England hade den sett ut precis så här), och så vill vi ju inte ha det. Man kan ackompanjera debila rullstolsracescener med hur mycket Housemartins som helst, det är fortfarande debila rullstolsracescener. "Happy Hour" innebär inte automatisk friskrivning. Men jag kommer fortsätta kolla ändå. Fortsätter det lika illa är pinan kort - bara fyra avsnitt - och serien har hyllats rejält av folk som brukar veta vad de snackar om. Kanske tar det sig.

3 kommentarer:

Filip sa...

Du ska nog se att det blir mer Ken Loach-aktigt ju längre serien lider. Om det ändå inte skulle vara till din belåtenhet kan du i alla fall glädja dig åt musiken som ofta är fantastisk. Vill minnas att något avsnitt börjar med The Jams English Rose, och det är bara så sorgfyllt vackert och... Engelskt.

Niklas sa...

Det låter uppmuntrande, och andra avsnittet var faktiskt bättre än det första.

Martin sa...

Buskis var precis min känsla efter att ha sett trailern utan ljud men jag lär också ge den en chans tids nog. Skönt att läsa att den tar sig.