Jag köpte "2 Steg Från Paradise" igår. Fyra lyssningar senare är jag helt golvad. Vilken skiva! Och som den växer! Det finns mycket att säga om den, och ont om tid att säga det på. Just nu känns det mest angeläget att tala om hur befriande och underbart otidsenlig han är, Håkan. Bara en sån sak som att han vågar sjunga om trasiga och smutsiga människor, ni vet, den sortens folk som inte riktigt får plats i det här landet längre. Bara en sån sak som att han vågar sjunga om något så obehagligt och kommunistiskt som solidaritet.
"Hur många mornar bakom kyrkan
har jag inte mött Boubacan,
det Gambianska fyllot,
en vän är en vän hur taskigt livet än gått"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar