Herregud. Väcktes nyss av en jättejobbig mardröm. Stockholm hade drabbats av en zombieoutbreak. Fortfarande var det under såpass stor kontroll att samhällsfunktioner fungerade, men det blev ständigt värre. Vi hade tagit vår tillflykt till Mikaelas föräldrar, där det var säkrare. Av någon anledning hade jag behövt åka in till stan, nu började det skymma och jag skulle ta mig tillbaka. Då ringde mobilen. Det var Mikaela.
"De sa på nyheterna att det är värre än nånsin nu. Bussar och tunnelbana går inte längre, du måste ta dig tillbaka till fots", sa hon.
Jag blev genast uppstressad, visste inte hur man skulle hitta dit för egen maskin.
"Jag förklarar vägen", sa Mikaela. Problemet är att jag är erkänt usel på att lyssna till och memorera vägbeskrivningar. Runt omkring hördes skrik från människor som föll offer för zombies.
Lyssna på vägbeskrivning i mörkret under pågående zombieapokalyps. Jag har svårt att föreställa mig något värre. Hur ska jag kunna sova nu? Borde verkligen sluta kolla på "The Walking Dead".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
nej fy fan! konstigt nog var det där med att få en vägbeskrivning via telefon under hård stress som gjorde mig mer förfasad än zombiesarna.. men vi är ju trots allt syskon. (;
Ja, och sånt som är stressande i verkligheten blir ju alltid stressigt upphöjt i hundra i drömmarna. Fy.
Skicka en kommentar