Varje dag, så länge högen med olyssnade skivor finns kvar, lägger jag in en ny cd i iTunes och lyssnar igenom den.
Idag: Eldkvarn - Den Goda Skörden (cd 5 av 10)
På femte skivan i den maffiga Eldkvarn-boxen har bandet lämnat proggen, lämnat punken, lämnat Elvis Costello-pastischerna och börjat spela vuxenrock. Och även om karriärens tidigare skivor har haft kul och intressanta inslag är det först här jag börjar tycka riktigt mycket om Eldkvarn. När de börjar spela vuxenrock. Det är lite som med Lloyd Cole. Jag tycker att mycket av det bästa han gjort finns på de där tidiga soloskivorna, de som egentligen har en helt olidlig produktion, men som ändå passar honom så bra, just för att det låter vuxet, och för att det är sånger om vuxna människors problem. Om människor som har livet bakom sig istället för framför. På samma sätt klär de där fläskiga 80-talsproduktionerna Eldkvarn riktigt bra. Det ska vara lite smaklöst, för livet som vuxen är inte så jävla smakfullt alla gånger.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
vad kul att du gillar Eldkvarn! jag håller med om att det var först i slutet av 80-talet som de blev riktigt bra och jag tycker de har haft flera av sina största stunder på senare år. visst är det gubbigt men å andra sidan är de riktigt bra på det. här är förresten en recension av senaste konserten i Malmö: http://rockfoto.nu/magazine/2012/03/12/eldkvarn-debaser-malmo-103/
Ja, "Man Över Bord" och "Blues För Bodil Malmsten" hör ju till karriärens höjdpunkter, och de är ju från 2000-talet båda två.
Trevlig recension! Jag har faktiskt aldrig sett dem live. Det borde nog åtgärdas.
Skicka en kommentar