Idag: The Cure - Boys Don't Cry
Jag tycker om det poppiga Cure och jag tycker om det svävande självmordsdeppiga Cure på "Disintegration". Det är mellanläget jag har svårt för. Dramarocken, det teatraliskt yviga. Clownsmink som rinner och svärtan som en pliktskyldig accessoar. Men visst, även där finns det några godbitar.
"Boys Don't Cry" är från den tid då The Cure "bara" var ett vanligt new wave-band, om än med lite bättre låtar än genomsnittet. Utan gotisk image som en boja runt foten. Det är en bra skiva, men kanske inte en jag kommer lyssna jättemycket på just den här våren. Titelspåret och "Killing An Arab" är ju klassiker att återkomma till, men även bland mellanspåren finns en hel del trevligt att hämta. Groteskt omslag dock.
3 kommentarer:
Har den här på LP och "Three Imaginary Boys" på CD. Den senare är väl egentligen "den riktiga" skivan, om jag fattat rätt, men den saknar ju "Boys Don't Cry", vilket gör att den faller lite platt. "Jumping..." och "Object" är trevliga postpunkdängor dock. :)
Ja, de gav väl mest ut den här för att "Boys Don't Cry" blev en hit, har jag fått för mig. Bör man köpa "Three Imaginary Boys" också, eller klarar man sig med den här?
Ja, det var väl något sånt. Eller om den är för amerikanska marknaden? Hur som helst, nä, ser ingen anledning att köpa "Three" också.
Skicka en kommentar