söndag 1 april 2012

Sista veckan i mars, första dagen i april.

Idag, den första april, är en mellandag. Ett vitt hål i almanackan som inte fylls med någonting alls. En totalt menlös dag. Imorgon hämtar vi ut nycklarna till nya lägenheten, och åker sedan dit med tumstock och kamera. Planerar. Men idag gör vi ingenting. Himmelen utanför fönstret är vit. Det är kallt, men inget faller. Som om allt stod stilla.

Vi skrev kontraktet i onsdags. Vi åkte in några timmar i förtid, firade med buffé på Hemma Hos Seyhmus och släpade sedan barnvagnen uppför Skinnarviksberget tills Frank somnade. Då slog vi oss ned en stund i Ivar Los park, där vi njöt av utsikten över det kylslagna Stockholm. Svunna är de tider då en statarson kunde bo med den här utsikten... Det korta besöket gjorde mig så inspirerad att jag började läsa Ivar Lo-Johanssons "Analfabeten" redan samma kväll.

 

Igår jobbade jag. Det var alldeles tomt på kontoret, inte en själ inom synhåll. Först när jag skulle gå visade det sig att jag inte varit ensam. I något undangömt skrymsle hade en kollega jag aldrig träffat förr suttit och jobbat. Jag gick efter tre timmar. Då hade jag besvarat cirka sextio mail och lyssnat igenom tre och en halv skiva. Jag tog en promenad till Sergels Torg. Det snöade. Gick in på Kulturhuset, Biblioteket, Stadsmissionen. Jag iakttog utan att medverka, annat än när jag sökte efter A.L Kennedys "The Blue Book" i datorn, och såg att den fanns inne, men på helt andra bibliotek. Människor surrade, barn lekte, clowner uppträdde. Jag gick ut på Drottninggatan och till Bengans. Frågade efter Julia Holters "Ekstasis", men den fanns inte inne. Köpte istället Neil Youngs "Zuma" för sextio kronor.  Gick vidare. Åt en kebabtallrik, fast jag borde låtit bli. Därefter var det dags att åka hem.

Jag tog omvägen genom Gamla Stan, och mötte en gammal nemesis, en högfärdig profil på det saligt insomnade musikforumet jag en gång i tiden ägnade på tok för mycket tid åt. Vi har aldrig träffats, han och jag, men jag kände ändå igen honom. Han mötte min blick. Kände han igen mig också? Förmodligen inte. Han märkte nog bara att jag tittade.

På stationen var det åtta minuter kvar tills mitt tåg skulle gå, så jag satte mig ner och försökte läsa. I periferin stod en påtänd man och riktade vingliga karatesparkar åt mitt håll, försökte uppenbarligen verka hotfull eller provocera fram bråk. Jag ignorerade honom, och hoppades att han skulle lämna mig ifred. Han gick fram till kanten av perrongen och pissade på spåret, vinglade sedan iväg till en soptunna och sparkade till den så det dånade. En äldre man kom upp från biljetthallen, och knarkaren gjorde ett utfall med knytnäven mot honom så han höll på att ramla baklänges av förskräckelse. Då tröttnade jag och ringde polisen. Innan någon hann komma hade den påtände försvunnit med ett tåg mot Skarpnäck. Mitt tåg kom en minut senare. Jag lämnade det hela bakom mig.

På biblioteket i Högdalen såg jag till att beställa in "The Blue Book", och jag köpte också ett gammalt låneex av Stig Larssons "Komedin I" för en femma. Sen gick jag hem.

Nu: kaffe.

4 kommentarer:

thisismycat sa...

Sådana här texter gillar jag!

Vi fick förresten erbjudande på lägenheten jag nämnde tidigare. Jag tittade på den, den var jättefin - men vi tackade nej. Livet är ju sådant ibland, det går inte att ta sig ur alla situationer.
Och utan att dra in mitt privata liv alltför mycket kan man säga att vi behövs där vi är, framför allt för min familjs skull.

Så återigen, grattis till nya kvarter!

Niklas sa...

Tack! Det är väl egentligen sånt här jag vill - och borde - skriva, istället för undermåliga skivrecensioner. Men det är så sällan det finns något att berätta...

Hoppas du kan göra det bästa av tillvaron ändå, trots allt. Saknar din blogg, förresten.

thisismycat sa...

Det var tidigt att sakna den, tyvärr gör jag inte det själv. Kändes som en enorm befrielse. Men om jag känner mig själv rätt så kommer jag säkert återkomma, någonstans, i någon form.

Apropå inget så såg vi filmatiseringen av "Vem älskar Yngve Frej?" härom dagen och det är ju en ganska mysig film, ungefär som boken - om inte annat för skildringarna av svensk sommar, vilket känns avlägset så här års.
Om du vill ha den (på dvd-r) kan du bara säga till så skickar jag.

Niklas sa...

Jo, jag vet ju hur det känns, jag klippte ju bort en massa krävande internetaktivitet för några månader sedan. Kändes bra. Bloggandet vill jag dock inte överge riktigt än. Senaste tiden har det rent av varit roligare än någonsin. Men det där går ju i vågor.

Jo, men det vore hemskt bussigt! Jag började titta på den när den gick på tv för några år sedan, men jag tror den mest stod på i bakgrunden under en förfest, så det blev inget vidare aktivt tittande, och vi drog väl ut när vi kommit halvvägs. Vore kul att se klart den!