Varje dag, så länge högen med olyssnade skivor finns kvar, lägger jag in en ny cd i iTunes och lyssnar igenom den.
Idag:
Lone Pigeon - Cakemonth - Time Capsule (cd 6 av 7)
Jag har levt med
Lone Pigeon-boxen i lite mer än fyra månader nu, men tyvärr inte gett den i närheten av den uppmärksamhet den förtjänar. Dock tillräckligt för att se att det finns två sidor av Lone Pigeon. En knasig experimentell sida, som är mer intressant än bra (även om den ibland får ur sig bra låtar den med). Och en mer traditionell sida som skapat några av de mest hjärtknipande små folkballader jag någonsin hört. Det finns exempel på låtar där hans två sidor möts med fantastiska resultat (
"Rox", för att nämna en), men också en del exempel på fina låtar som förstörs av för mycket... kackel.
Just
"Cakemouth" är tyvärr full av exempel på det där sistnämnda. För lite fokus, lite för ofta.
"The Misanthropist" är ett fint, sorgset och illa inspelat litet pianostycke, omöjligt att inte älska. Men en (1) fin låt av 23 gör tyvärr ingen skiva.
2 kommentarer:
Ah, Lone Pigeon. Har nosat på denna box och håller med. Så fina pärlor att leta upp bland alla galna infall. Men du, Take Me By The Hand är ju också med på Cakemonth och den låten är ju helt underbar den med.
Lustigt detta. Upptäckte bloggen din för några dagar sedan och bloggade precis själv om skotsk pop: http://intevaratrott.blogspot.se/2012/04/resan-till-eigg-del-1.html
Ja, "Take Me By The Hand" är fin, men den finns ju med på "Baby Piano" också, men med annan titel och kanske lite annorlunda produktion (orkar inte kolla just nu, men minns iallafall att melodin är identisk på båda låtarna).
Ah, kollar din blogg nu. Den verkar sympatisk. Och där var den bokmärkt!
Skicka en kommentar