Varje dag, så länge högen med olyssnade skivor finns kvar, lägger jag in en ny cd i iTunes och lyssnar igenom den.
Idag: Monty - 2010
Ibland snubblar jag över en relativt omskriven och färsk (läs: nyutgiven) skiva i någon reaback, och kan inte låta bli att köpa den, även om den egentligen inte intresserar mig överhuvudtaget. Det är som en sjukdom. Eller så är det någon fåfäng vilja att hålla mig ajour med min samtid som får mig att göra det. Det är onödigt, oavsett vad. Samtiden är inte en tid för mig, och jag skulle aldrig ha betalat mer än tjugo kronor för Montys "2010". Det är säkert inte en dålig skiva, den har säkert kvaliteter som jag inte kan ana. Det är slickt, säkert snyggt producerat (jag lyssnar liksom inte efter sånt, så jag vet inte). Soulpop på svenska med sliskiga vocoders och andan i halsgropen. Det är den där sortens skiva som får recensenterna att skrika "ORUP!" som om det vore ett positivt laddat superlativ. Absolut ingenting för mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar