Varje dag, så länge högen med olyssnade skivor finns kvar, lägger jag in en ny cd i iTunes och lyssnar igenom den.
Idag:
Kelley Stoltz - Crockodials
Vad har ni för relation till
Echo & The Bunnymen? Min kunde vara bättre. Jag har aldrig riktigt hittat in i deras snårigt svulstiga postpunkvärld. Britpopiga
"What Are You Going To Do With Your Life" är den skiva jag oftast återkommer till. Då har jag ändå gett både
"Ocean Rain" och
"Crocodiles" ett rätt stort antal chanser.
Kelley Stoltz verkar ha ett mer intimt förhållande med "Crocodiles".
"Crockodials" är nämligen "Crocodiles" rakt av, men i Stoltz tappning. En coverskiva helt enkelt. Lite skramligare, lite mer lo-fi, men inte tillräckligt olikt för att jag ska hitta in i låtarna i de här tolkningarna heller. Synd. Jag hade ju hoppats på något i stil med
Pavements version av
"The Killing Moon"...
4 kommentarer:
Jag har ingen relation till Echo & the Bunnymen alls, har aldrig förstått dem. Försökte med Ocean Rain för något år sen, när de turnerade med den och skulle spela på Way Out West. Men nej, inte min grej.
Mind you, brittisk musik är egentligen inte riktigt min grej. Men jag köpte precis Lightships-skivan! Den är fin, den.
Mycket sugen på Lightships. Kommer säkerligen köpa den. Gillar ju Teenage Fanclub, mer och mer. De låter ju för övrigt inte särskilt brittiska, så inte så konstigt om du gillar Lightships.
Enstaka låtar med Echo & The Bunnymen funkar för mig, men orkar aldrig lyssna igenom hela album med dem. Seven Seas är dock en sjukt bra låt. Och Pavements version av The Killing Moon är fin den också.
Jo, men det är samma här. Enstaka låtar. Hela skivor blir lite för mastigt. För mycket gravallvar, för lite melodier.
Skicka en kommentar