... att jag och min vän Åsa var på besök hos en av hennes bekanta som bodde ovanför Högdalens tunnelbanestation, samma byggnad som nu rymmer ett bibliotek. I drömmen var där istället ett höghus som innehöll både lägenheter och en stor sjukmottagning (av någon anledning utspelas en stor del av mina drömmar i sjukhuskorridorer där jag vilset irrar omkring).
Hos Åsas vän bläddrade jag runt i bokhyllan en stund, och frågade efter ett tag: "Du gillar tegelstenar va?"
"Tegelstenar?" Hon rynkade på näsan.
"Ja, alltså, tjocka romaner".
Hennes bokhylla var nämligen full av sådana.
"Inte särskilt", sa hon. "Här, du kan ta den här."
Hon räckte över ett gammalt ex av Peter Weiss "Motståndets Estetik".
Efter det skulle vi gå, men jag tvingades gå tillbaka fler gånger, eftersom jag ständigt lyckades glömma kvar något. Min telefon, min väska, min plånbok. Till slut kom vi ut på Högdalens torg. Det var natt, men ändå trångt av människor, som tittade upp mot en himmel som korsades av blixtar. Plötsligt började blixtarna falla ner från skyn. De landade på marken som glödande, fräsande snören, och brände sönder allt som hade oturen att stå i deras väg. Sen vaknade jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar