Varje dag, så länge högen med olyssnade skivor finns kvar, lägger jag in en ny cd i iTunes och lyssnar igenom den.
Idag: Jay Bennett - The Beloved Enemy
Jag borde kanske inte gilla det här. Jay Bennett har en röst gör att orden låter som låter som något en gravt bakfull Bruce Springsteen skulle kunna hosta upp, och hans låtar är lite all over the place. Men det är något väldigt rörande över Jay Bennetts trasiga countryrock. Den påminner mig stundtals om Paul Westerbergs sorgligaste stunder. Loserromantik, på rätt sida av patetikens gräns. Jag är, mot bättre vetande, svag för sånt. På väg till jobbet en blygrå, snöig dag i slutet av mars är det här faktiskt en ganska drabbande skiva.
söndag 1 april 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh Jay. http://herralarik.blogspot.se/search?q=bennett
Jag inser att jag har mer Jay att upptäcka. "Det finns alltid mer", det är du som brukar skriva så va?
Skicka en kommentar