Inatt dök den plötsligt upp; den - trodde jag - allmänt emotsetta comebackskivan från My Bloody Valentine. En skiva jag själv sett fram emot, utan att egentligen känna någon större upphetsning. My Bloody Valentine är ju egentligen inga stora favoriter, och därför är mina förväntningar inställda på "lagom". Både "Isn't Anything" och "Loveless" är ju toppenskivor, förstås, men jag tycker nog My Bloody Valentine sprangs förbi av sina konkurrenter. Ride gjorde bättre pop och Slowdive vackrare konst. Jag har ju alltid föredragit melodier och atmosfär framför mangel och volym.
"m b v" som nya skivan heter, låter så här efter en slarvig och passiv första lyssning (med avbrott för barnlek och veckohandling) ganska trevlig. Att det gått över tjugo år sedan "Loveless" hörs inte, på gott och ont. De här låtarna hade lätt kunnat vara b-sidor till "Loveless"-singlarna. Trevligt, på sätt och vis, men tråkigt om man betänker att skivan varit under utveckling sedan -91. Den som väntar sig stordåd blir besviken. Den som "bara" väntar sig en ny My Bloody Valentine-skiva blir säkerligen nöjd.
Och på sätt och vis tycker jag lite synd om Kevin Sheilds, som färdigställt skivan så väldigt fel i tiden. I mitt Twitter-flöde möts "m b v" med en likgiltighet som jag tror kommer vara talande för skivans samlade mottagande. Åtminstone i proportion till de förväntningar som en gång fanns. Tänk om skivan släppts 2003/2004, i "Lost In Translation"-soundtrackets efterdyningar. Då hade det varit andra ljud i skällan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar