Damon & Naomi - False Beats & True Hearts.

Ibland vill man bara höra något som helt saknar vassa kanter, ja, som saknar kanter överhuvudtaget. Då är Damon & Naomi perfekta. Här finns inga skarpa kontraster, inga tempoväxlingar, inga plötsliga väggar av oljud. Bara två försiktiga röster, Damon Krukowskis och Naomi Yangs, sorgsna som spöken, och arrangemang som tassar runt melodier så diskreta att man knappt uppfattar dem. Man skulle kunna avfärda dem som tråkiga, men bara om man inte lyssnar ordentligt. En skiva så här tyst kräver koncentration, och förtjänar den. För det är en fantastisk skiva. Jag har inte järnkoll på Damon & Naomis diskografi, sedan tidigare har jag bara "Damon & Naomi With Ghost" och "Playback Singers", men båda är skivor jag håller mycket högt (covern på Big Stars "Blue Moon" är exempelvis en av de kanske tjugo vackraste sånger jag hört). "False Beats & True Hearts" är varken bättre eller sämre än dessa skivor. Den är precis lika bra, låter precis likadant. Man kanske kan kritisera dem för att de inte förnyat sig det minsta sedan de reste sig ur Galaxie 500s spillror 1993, men jag väljer istället att beundra dem för deras konsekvens. Man vet vad man får av en ny Damon & Naomi-skiva, och det man får är svidande sorgligt och vackert.