Nu tror jag att jag har provat mig igenom hela sortimentet, och även om jag tyckt om det mesta är det inte förrän nu jag äntligen hittat rätt. Nicaragua Maragogype från skånska Sultankaffe. Och det har inga som helst likheter med kaffet på julfesten. För är det något som det här senaste året har gett mig så är det en förändrad syn på hur jag vill att mitt kaffe ska smaka. Jag är fortfarande bara en glad amatör, en riktig expert skulle säkert fnysa åt mina enfaldiga preferenser och blygsamma kunskaper, men så här långt har jag rört mig från det tjärtjockt oljiga mörkrostade till ljusare, mer nyansrika sorter. Tidigare levde jag i villfarelsen att ljust rostade bönor gav vattnigt och smaklöst kaffe. Så fel man kan ha.
Maragogypen då? Sultankaffe själva skriver på förpackningen att det smakar blommigt och gräsigt, och även om det inte till hundra procent stämmer med min upplevelse av kaffet, så är det inte en tokig beskrivning. Det smakar friskt och lite syrligt, utan att för den sakens skull vara beskt eller vattnigt. Det är ett nyansrikt kaffe, runt och med en väldigt egen karaktär. Just nu är jag helt såld på det.
Snöpligt nog upptäckte jag det precis när den lokala kaffebutiken flyttar, så hur jag på ett enkelt och smidigt sätt ska kunna få tag i mina ljuvliga Sultanrostade Maragogype-bönor i framtiden, det vet jag inte. Kanske kan någon av mina Malmö-baserade vänner köpa direkt från Sultankaffe och skicka till mig? Eller säljs det någon annanstans i Stockholm? På något sätt ordnar det sig säkert. Just nu har jag kvar bönor så det räcker till två, tre koppar till. Jag kommer dricka dem med andakt.
Så, till sist, receptet på en, i mina smaklökar, perfekt Maragogype:
1. Koka upp vatten. Låt stå några minuter så den värsta hettan försvinner.
2. Mal 18 gram bönor fint. Notera att Maragogype-bönan även kallas "elefantböna", då den är nästan dubbelt så stor som en vanlig kaffeböna (se bild nedan). Inget som påverkar malningen, men kul kuriosa.
3. Spola ett kaffefilter med hett vatten och placera i Melitta-tratt.
4. I med det malda kaffet i filtret.
5. Häll vattnet långsamt i en cirkelrörelse över filtret tills koppen är full.
6. Njut. Och ha i åtanke att jag blott är en lekman på detta område. Har du tips på en tillredningsmetod som bättre tar tillvara på Maragogypens smaker så är jag idel öra.
8 kommentarer:
Vem kunde tro att du var så seriös med kaffet? Men det är viktigt med kaffe, det är det.
Lite därför köpte vi nyligen en livsstilsbryggare. Jag känner till metoder med filtertratt i glas, metall, porslin och virvlat vatten och allt vad det är - men ska sanningen fram är jag på tok för lat för det. Moccamasterna är banne mig krångligare än man tror. Det och Zoega's får duga. Det är ändå ofantlig skillnad mot jobbet automatkaffe.
Nej, det är inget jag skrivit särskilt mycket om, mest för att jag inte tycker att jag har tillräckligt mycket kunskap för att kunna skriva något initierat och läsvärt om det. Men nu kände jag mig manad.
Jag köpte en porslinstratt från melitta för några år sedan, mest för att jag tyckte de var praktiska. När jag delade lägenhet hade min sambo en sån, och jag övergav snart min kaffebryggare, eftersom jag tyckte tratten funkade smidigare. Bara att koka upp lite vatten, i med kaffe, och sen hälla. Minimalt med disk dessutom. Med tiden har jag också insett att det är enklare att experimentera med dosering, etc. Kan verkligen rekommendera tratt!
Jag har också alltid Zoegas hemma. Intenzo, de gula paketen. Tycker det funkar bra som "brukskaffe". De lite "finare" kaffesorterna dricker jag helst på eftermiddagen, när Frank sover middag. Då vill jag lyxa till det. Gud så gubbigt det låter.
Jag förstår, kaffe är dessutom hal eller tunn is - säger man fel så har man en flock med grythundar efter sig.
Vi har haft porslinstratt som vi sålt och på sistone (efter att jag slagit sönder kaffekannan till den gamla bryggaren av misstag) tratt av plast. Det blir helt klart mycket bra kaffe, men som sagt, jag är för lat. Det är ju lättare att varmhålla kaffe i bryggaren också, och det är något jag uppskattar när man är hemma iallafall. På morgonen har man inte så stor nytta av det...
Haha, det låter gubbmysigt! Jag brukar rotera på Zoegas sorter, allt mellan Mollbergs ner till de mjukare sorterna. Ett café i Göteborg som Emelie och jag hänt mycket på, som egentligen inte är något bra café, gjorde kaffe i espressomaskin med Mollbergs med fantastiskt resultat. Tyvärr nedlagt nu, till vår stora sorg.
Jo, men det är sant. Ibland kan jag sakna att ha kaffe stående och bara kunna hälla upp lite snabbt när andan faller på. Nu blir kopparna mer utspridda över dagen, och det är väl både på gott och ont.
Vilken tur att Sultankaffe följer med till Aspudden;-)
Carl Michael: Yeay! Bästa nyheterna idag!
Hej!
Härligt att du tycker om vårt kaffe! Det gör mig mycket glad att läsa. Jag länkar gärna din artikel på vår fb-sida www.facebook.com/sultankaffe
mvh
Simon Bring
Hej Simon!
Det får du jättegärna göra. Tack för ett gott kaffe!
Skicka en kommentar