Jag köper sällan fullprisskivor och än mer sällan nypressade vinylskivor. Men i lördags, på Rocks i Farsta Centrum, stod jag och höll i två exemplar av First Aid Kits "The Lion's Roar", en cd i ena handen, en lp i andra. Det skilde trettio kronor mellan dem. Jag valde vinylen. Om musiken var så tidlös som det talats om de senaste veckorna kändes det passande att ha den i ett något mer tidlöst format.
Och vilken skiva det är! Vilka låtar! Att det här är skapat av två ungdomar från grannförorten är häpnadsväckande, men jag ska inte tjata om ålder och geografi, det har redan gjorts till leda. Vi kan återvända till det där med tidlösheten istället. För "The Lion's Roar" är en skiva som låter lika modern som den låter uråldrig. Ömsom allvarligt jordig och mörk, som Midlakes "The Courage Of Others", ömsom sprittande lekfull. Nostalgisk i sound, utan att bli mossigt bakåtsträvande eller retrokitschig. Den känns, kort och gott, lika mycket Högdalen februari 2012 som Kalifornien 1971. Och textraden: "Stockholm's cold but I've been told I was born to endure this kind of weather" har väl aldrig varit så aktuell som nu?
Men det är rösterna, rösterna och låtarna, den själfyllda, djupa stämsången och de oväntade vändningarna i melodierna, som gör "The Lion's Roar" så storartad. Låtar som "Blue" och "Emmylou" sitter redan vid andra lyssningen, men nya detaljer och bottnar framträder varje gång de spelas. Jag lyssnar och lyssnar och får inte nog. First Aid Kit får det andra band år efter år kämpar efter att låta så enkelt och självklart.
2 kommentarer:
Själv har jag bara gett den en snabb chans på Spotify men den ska få mer tid nu. Kanske rent av på vinyl.
Det jag har hört med dem har tidigare lämnat mig rätt oberörd, men nu - vilken fullträff! Kan bara hålla med dig om att det är en strålande skiva, som gjord för måndagar i februari.
Skicka en kommentar