Det här var ju inte helt oävet. Mods, svinsnygga kläder, scootrar, skitig socialrealism. Här finns alla ingredienser till en riktig favoritfilm. Full pott. Men näe, inte riktigt. Jag är förvisso positivt överraskad - trodde den skulle vara mer romantiserande, mer tillrättalagd, att karaktärerna skulle vara mer av platta seriefigurer. Så är inte fallet. Regin och fotot är det inget fel på. Men slutet är på tok för utdraget med ljudspår från The Whos allra mest ylande och olidliga period. Jag trummar med fingrarna och vill att det ska vara över. Men fram till dess har jag inga invändningar. Snygga fightscener mellan mods och rockers, och Phil Daniels är skönt odräglig i huvudrollen. Dessutom påminns jag om att det är dags att läsa om Dave Gibbons "The Originals".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar