#115. Pepp?

Idag släpps The Clienteles minialbum "Minotaur". Jag har inte hört det, och kan således inte säga så mycket om det. Men det är säkert en fin samling låtar, och Clienteles musik kommer säkert fungera lika fint som ljudspår till den här hösten som till den förra. Och omslaget, det ser lite Charles Burns ("Black Hole") ut, eller hur?

På lördag spelar Jeremy Jay på Debaser Medis. Jag kommer inte att vara där, men låt för allt i världen inte det stoppa er. Jeremy Jay är egentligen för bra för att missas. En perfekt och småqueer blandning av David Bowie, Joy Division och tidiga Go-Betweens.

#114. This past week #5.

Vecka 33 i Facebook-statusar! Riv ur och spara!

Jag har hudfärgade strumpor på mig. Det ser lagom fräscht ut. Som om jag hade två väldiga klumpar som växt ut på benen, utan tår.
15 hours ago

Jaha. Om inget händer innan kvällen eller inatt ser det ut som om det blir vanlig arbetsdag imorgon igen.
17 hours ago

http://www.youtube.com/watch?v=A1q994Mh92w

"I trapped a spider underneath a glass
I kept it for a week to see how long he'd last
He stared right back of me
He thought that he could win
We played the waiting game
He thought that I give in"

Black Box Recorder - England Made Me - en av de svartaste texterna jag har hört.
Yesterday at 1:56am
--
Fredagskväll med Mikaela efter en omtumlande dag. Sett en usel film och lyssnat på nya skivor. Just nu Rufus Wainwright - Poses. För övrigt känns det som om väntan börjar bli lång, och ganska utmattande...
Friday at 11:39pm

Okej, jag börjar låta som en skiva som hakat upp sig kanske, men vad fan är det här för artikel? http://www.aftonbladet.se/nyheter/valet2010/article7685723.ab
Skäms Aftonbladet!
Friday at 5:07pm

Såg just Sverigedemokraternas reklamfilm. Vill nu gärna ha tips på öde öar det går att bosätta sig på, gärna så långt från a) Sverige och b) resten av mänskligheten, som möjligt.
Friday at 4:53pm

Fredrik Strage är briljant:
http://www.pastan.nu/bloggen/inlagg/2996
Friday at 9:30am
--
People ain't no good.
August 26 at 10:58pm

Idag ska jag hämta ut min parkas (om tid finnes och Posten varit flitig).
August 26 at 4:12pm
--
Underhållande om kvinnokarln Julian Assange:

http://m.gawker.com/5620888/the-sexual-demigod-wikileaks-founder-worshipped-by-christian-women

På tal om detta; någon har ramlat in på min blogg genom att googla "Julian Assange + flickvän".
August 25 at 1:59pm

Har ätit stark, stark thaimat, och fått ett glädjande besked på telefonen: mina glasögon är färdiga att hämta ut!
August 25 at 1:50pm

Udda situation på tvärbanan: Det kliar på örat. Jag kliar på örat. Det slutar klia. Det börjar klia på örat igen. Jag kliar. Kvinnan i sätet brevid mig börjar också klia på mitt öra. "Du har en myra på örat" förklarar hon.
Aha.
August 25 at 12:14pm
--
Då: Svininfluensa är jättefarligt! Stor brist på vaccin! Vaccinera dig medan tid är!
Nu: Vaccinet kan ha gett dig narkolepsi! Farligt farligt! Ställ nån till svars!
August 24 at 4:39pm

Har simmat en halvtimme på lunchrasten, därefter ätit. Känner mig faktiskt lite piggare och - vågar jag skriva det? - gladare än innan. Det här får vi göra om tycker jag!
August 24 at 12:37pm

Ca 15 miljoner vill Metropolis Comics ha för "Detective Comics #27", serietidningen med Batmans första framträdande. Jag har självklart kontaktat min bank och lagt mitt första bud.
August 24 at 10:21am

Höststorm. Jag gillar't. Och idag är min kavaj färdig för hämtning på kemtvätten. Clothe yourself for the wind.
August 24 at 7:17am
--
Vad kostar mest; en Toblerone eller en taxiresa?
August 23 at 7:42pm

Den här natten blev det inte mycket sömn inte. (Insert random "Vänj dig!"-kommenterar här) Sov, drömde att jag jobbade, vaknade, somnade om, drömde att jag jobbade, vaknade, somnade om.
August 23 at 8:55am

#113. Paprika.

När Satoshi Kon gick bort härom veckan hade jag ingen aning om vem han var. Men så är mina kunskaper om japansk tecknad film inte vad de en gång var (och även när de var vad de en gång var var de inte de bästa). Nu har jag sett hans "Paprika", och förstår vad allt snack handlar om. "Paprika" är en kolossalt snygg film, en kolossalt smart film, en film som är precis vad "Inception" hade varit om Charlie Kaufman, Spike Jonze eller Michel Gondry hade regisserat den. Lite mindre gravallvarligt, lite mer sjuka infall, lite mer fantasifullt. Utan att för den sakens skull vara bättre - "Paprika" är, tyvärr, en film som är bättre i teorin i praktiken. Men fortfarande väldigt sevärd.

"Paprika" följer ett forskarteam som utvecklat en maskin som låter dem dela och spela in drömmar. Maskinen är tänkt att användas inom psykvården för att hjälpa människor komma tillrätta med problem med det undermedvetna. Maskinen blir förstås stulen, och snart börjar människor runt omkring, såväl vakna som sovande, att sugas in i en och samma märkliga dröm. Chiba, en av forskarna, dyker in a astralplanet i form av sin avatar Paprika, för att utreda vad som hänt.

Snyggt och smart är det, som sagt, men kanske ibland lite för skruvat och invecklat. De som hade problem att hänga med i "Inception" göre sig icke besvär. Tycker man det är svårt att hänga med i turerna med drömmar i drömmar och inplanterade minnen är det ingenting mot det här. När vissa scener dessutom känns som om David Cronenberg möter Transformers blir det lite svårt att ta filmen helt och hållet på allvar. Det blir mer fascinerande och intressant än engagerande på allvar. Trots det ska jag definitivt se mer av Satoshi Kon. Han är - förlåt, var - en auteur i ordets rätta bemärkelse.

#112. Dagens roligaste.

För några månader sedan köpte jag Joakim Pirinens "Kvarteret Kolossen" av Daniel, en vän i bloggosfären. När den kom bläddrade jag lite förstrött i den och ställde sedan in den i bokhyllan. Inte för att den verkade ointressant på något sätt, jag hade bara inte tid att läsa den då. I bokhyllan har den sedan stått, tills idag. För nu meddelade Daniel att han dessutom skickat med Action Bikers skiva "Hesperian Puisto" i paketet. Inte kunde jag väl ha missat det? Den måste ha fallit ur paketet när jag öppnade det? Jag minns, trots att det var många månader sedan, att jag, min vana trogen, öppnade paketet redan på vägen hem från postutlämningsstället och slängde omslagspapperet i en papperskorg...

Nu tog jag ut boken ur hyllan, och mycket riktigt. Mellan pärmen och första sidan låg en Action Biker-skiva och en handskriven lapp. Hade jag sett det då hade jag självklart tackat. Nu får jag tacka i efterhand istället.

Tack Daniel!

#111. En kommentar.

BIRGITTA Å, 64 år, Bromma, Idag 09:24
Nu har Aftonbladet vinklat siffrorna fel detta är skandal,jag tittade på siffrorna
till kl 2400 då var siffrorna 50% som tyckte att hon var usel men detta är
taktik av tidningen som inbillar sej att vi är inkopitenta varelser som inte
kan läsa,Mona var irreterad och dåligt påläst,denna debatt får hon inga nya
röster på.

Kommentar på Aftonbladets artikel om tittarnas betyg på Mona Sahlin efter utfrågningen i Svt. Ja du, Birgitta Å i Bromma, hemska tanke att någon skulle ta dig för en inkopitent varelse...

#110. Humor.

Notera texten längst ner på skivan. Skivan säljs på Tradera med utropspris hundra kronor. Det högsta budet är just nu på 6100 kronor.

#109. Jonathan Franzen-pepp.

Jonathan Franzen är en av få amerikanska författare med förnamnet Jonathan som jag faktiskt inte läst något av. Jag ämnar få detta åtgärdat nu under hösten. Senaste romanen, "Freedom" har ju blivit sanslöst hyllad, och jag tenderar att tro att det finns belägg för lovorden tills motsatsen har bevisats. Men först vill jag nog läsa "Corrections". Man bör ju förstås börja i rätt ände.

#108. IT Crowd, how I love thee.

Titta!

"The IT Crowd" S04E02.
Där, på väggen i Roys lägenhet!
En Axe Cop-poster!
Det är detaljer som denna som gör att jag älskar The IT Crowd, hur ojämnt det än må vara.

#107. Tillskott i Suzanne-samlingen.

Jag har tidigare skrivit om det överdrivna antalet covers på Leonard Cohens "Suzanne" som återfinns i min skivsamling. Har nu den stora glädjen att kunna meddela att en ny version har sällat sig till skaran. Den är över nio minuter lång och framförs av Roberta Flack. Lite jazzigare än övriga tolkningar, lite mer midnattsblå, och faktiskt mycket bättre. Av alla de tolkningar jag samlat på mig hittills är det här helt klart den som i störst utsträckning gör något eget av låten. Bra där 'Berta!

#106. En låt #6.

Cousteau - The Last Good Day Of The Year

Solen hettar som den gjorde i juli, men luften är inte längre klibbig och påträngande. Det doftar relativt friskt, trots att föruttnelsen hägrar runt hörnet. Löven på träden blev gula redan under semestern, men först nu känns det plötsligt som helt rätt färg. Snart ska de falla. Låt dem falla. Jag ser fram emot hösten, det finns det många anledningar till det. Blivande (peppar peppar) föräldraskap, kunna klä sig värdigt, högtflygande planer om träning, läsning, skrivande och promenader, ett boende så mysigt att det lär kunna hålla det värsta mörkret på behörigt avstånd. Jag är väl rustad för hösten. Den har alla förutsättningar att bli bra.

Men om man låter ordet "good" i "The Last Good Day Of The Year" syfta på vädret, då är det en låt som känns oerhört passande just i dag. Dessutom är det en fin låt. Inte oumbärlig på något sätt, men majestätisk och dramatisk på det där sättet som Richard Hawley och Tindersticks brukar vara. En ypperlig låt att välkomna hösten med. Imorgon utlovas regn över Stockholm.

#105. Brick.

I en IMDB-diskussion om trevliga "The Ghost Writer" ramlade jag över "Brick", och blev nyfiken. Filmen beskrevs som, vid sidan av just "The Ghost Writer", en av de bästa noirfilmerna de senaste tio åren. Dessutom hade den ju Joseph Gordon-Levitt i huvudrollen. Gillade honom i "Inception" och "(500) Days Of Summer" och älskade hans prestation i "Mysterious Skin". Två goda anledningar att se filmen alltså. Men vilket besvikelse. Vilket trams!

"Brick" är en film noir i high school-miljö. Huvudpersonens Brendans exflickvän ringer en dag upp honom och svamlar osammanhängande om "brick" och "the pin". Kort därefter hittas hon mördad vid en avloppstunnel, och Brendan, som besitter oanade detektivskills trots sin unga ålder, bestämmer sig för att själv utreda vem som är den skyldige. Inget av det här är särskilt trovärdigt. Ingen karaktär känns mänsklig eller intressant. De är pappfigurer utklippta specifikt för de scener de medverkar i, utan vare sig historia eller personlighet. Tanken är säkert att det är lite edgy och coolt med tonåringar som snackar som hårdkokta gangsters, men det är aldrig annat än fånigt. "I fed you Jerr to see him get eaten not to see you fed!" skulle låta stenhårt om Humphrey Bogart väste det genom ena mungipan i ett taskigt upplyst förhörsrum. Från en 17-åring indragen i lärarrummet? Not so much.

Det sorgliga är att det finns en bra film nergrävd någonstans i den sörja som är "Brick". Samma story, men med välskrivna karaktärer, en helt annan miljö, och kanske en lite äldre Joseph Gordon-Levitt, det kunde vara något det. Kanske inte en av de bästa noirfilmerna de senaste tio åren, men åtminstone något hyfsat sevärt.

#104. This past week #4.

Vecka 32 i Facebook-statusar! Riv ur och spara!

Vad skådar mitt norra öra? Niklas Rådström spelar Most Valuable Players "Stockholm Doesn't Belong To Me". Kan vara dagens skräll. Vad kommer härnäst?
53 seconds ago

Lyssnar på Niklas Rådströms sommarprat. Det enda lite tokiga med sommarprat är att jag inte kan göra något samtidigt. Inte läsa, inte lyssna på musik, inte se på film. Mikaela har sitt handarbete. Jag har INGENTING.
5 minutes ago

Sista semesterdagen. Känns, så att säga, sådär.
11 hours ago
--
När sola skiner å det regner, då danser alle gamle kärringer.
Yesterday at 6:31pm

Vafalls!? Inget litteraturquiz i DN idag? Nu går skam på torra land!
Yesterday at 11:00am
--
Jag vill börja lyssna på Nina Simone. Var börjar jag? Har en samlingsskiva, så sådana behöver ni inte tipsa om.
Friday at 8:40pm

Om några timmar blir det bussen in till Liljeholmen för att prova synen och glasögon. Till dess ska jag låta Dave Eggers "Vad Är Detta Vad" utmana mina mullvadsögon en stund.
Friday at 11:53am
--
La ett ord som gav mig 66 poäng i Alfapet. Tyvärr minns jag inte vad det var för ord.
Thursday at 9:52pm

Ingen täckning på telefonen. Ingen störningsinfo på Tele2s hemsida, finns ingen adress att maila och ingen svarar på deras chattsida. Härligt. Får hoppas det inte uppstår någon akutsituation.
Thursday at 9:56am
--
Vad trevligt att Apple i och med senaste iTunes har valt att ta tillbaka alla irriterande buggar som man lyckats komma runt i och med förra versionen.
August 18 at 6:17pm

Badbyxor: check. Manschettknappar: check. Lämnat kavaj på kemtvätt: check. Fikat och ät veggolunch: check. Produktiv dag detta.
August 18 at 5:18pm
--
Uppdrag inför resten av semesterveckan: lämna kavaj på kemtvätt, köpa badbyxor, köpa manschettknappar, gå ut och fotografera.
August 17 at 8:14pm

http://vimeo.com/14041632

Tackar Stefan Nordström för detta tips. Briljant låt, briljant video, och man måste ju se om "En Kärlekshistoria"...
August 17 at 12:21pm

#103. The Bats - The Guilty Office.

Jakten på den perfekta poplåten kan härmed betraktas som avslutad. Jag har hittat den, jag har lyssnat på den. Och jag älskar den. "The Orchard" av Nyzeeländska The Bats är ett litet mästerstycke på strax under fyra minuter, väl gömt längst bak på deras senaste skiva "The Guilty Office". Jag var fullständigt omedveten om The Bats existens fram till för några veckor sedan. Tydligen har de funnits sedan åttiotalet. Nu vill jag veta mer, jag vill veta allt. För jag trodde bara det var The Go-Betweens som kunde skapa den här sortens bitterljuva, varma, smeksamt stråkbeklädda pop.

Nu ska det också sägas att hela "The Guilty Office" inte är lika fantastisk. Inget här är dåligt, men inget har heller riktigt samma drabbande melodi eller produktion som "The Orchard". Det är, allt som oftast, habil gitarrindie. Men ibland glimrar det till.

#102. Lika som bär.

Det krävdes några lyssningar innan polletten trillade ner och jag insåg vem det är The Bats frontman Robert Scott låter precis som. Eldkvarns Carla Jonsson! Lyssna på fina "Castle Lights" här nedan, och därefter Eldkvarns "Runt Solen" (finns längre ner...)

Vi kommer för övrigt att få anledning att återkomma till The Bats inom en snar framtid. Finaste popupptäckten på år och dar.



Eldkvarn - Runt Solen by nillas

#101. En låt #5.

China Crisis - Wishful Thinking

Hur ofta tänker du "Jävlar, vilken låt!" redan vid första lyssningen? Det händer mig rätt sällan. Oftast måste låtarna jobba lite innan de sätter sig, måste skapa en personlig relation med mig innan de finner en plats i mitt hjärta. Så var inte fallet med "Wishful Thinking". Det är en låt som skimrar. Mer romantisk än den mesta nyromantiken, men utan det melodramatiska. Synthpop som är jazzig och svävande istället för mörkgrå och glåmig. Låter ganska modernt faktiskt. Och att melodin påminner om Felts "Crystal Ball" är naturligtvis en stor bonus.

#100. Quadrophenia.

Det här var ju inte helt oävet. Mods, svinsnygga kläder, scootrar, skitig socialrealism. Här finns alla ingredienser till en riktig favoritfilm. Full pott. Men näe, inte riktigt. Jag är förvisso positivt överraskad - trodde den skulle vara mer romantiserande, mer tillrättalagd, att karaktärerna skulle vara mer av platta seriefigurer. Så är inte fallet. Regin och fotot är det inget fel på. Men slutet är på tok för utdraget med ljudspår från The Whos allra mest ylande och olidliga period. Jag trummar med fingrarna och vill att det ska vara över. Men fram till dess har jag inga invändningar. Snygga fightscener mellan mods och rockers, och Phil Daniels är skönt odräglig i huvudrollen. Dessutom påminns jag om att det är dags att läsa om Dave Gibbons "The Originals".

#99. Bliv vid din läst!

Var och lämnade in skor till lokala skomakaren idag. Några timmar senare kom jag tillbaka och hämtade ut dem, sulade och klara för höstens stundande höstväder. Vid skomakarens disk satt en gammal man och läste tidningen. Jag tog för givet att det var skomakarens vän, då han inte tycktes ha något särskilt ärende där. Men när skomakaren skulle räcka mig påsen med skorna liksom svingade han den över disken och träffade den gamle mannen i ansiktet.
Det blev ett jävla liv.
"Vad faaaan håller du på med?" röt mannen.
"Lugna ner dig!" fräste skomakaren tillbaka.
"Du kunde ha haft sönder mina glasögon, och de kostade mig sjutusen!".
Han svingade sin näve och smackade till påsen med mina stackars skor så skomakaren fick dem i famnen.
"Då kanske du inte ska sitta här då?" frågade skomakaren ilsket. Mannen stegade iväg. Jag fick betala mina skor och gå hem.
Högdalen, mina vänner. Högdalen.

#98. Pärlor för svin.

Drottninggatan, igår. Kulturfestival, bokbord. Men också skivförsäljare i massor. Naturligtvis både bläddrade jag och köpte, en hel del. Vid ett av stånden hörde jag följande konversation.

Kund (tysk, osande av gammal svett): "Can you recommend some Swedish music?"
Försäljaren: "Sure, have you heard Håkan Hellström?"
Kund: "No".
Försäljaren: "It is a little bit like The Smiths, a little bit like The Clash. His first album was a major hit in Sweden, and the title track is like an anthem. He actually played the entire album yesterday in Gothenburg, and...".
"Kund: "Do you have anything by Tomas Ledin?"

#97. This past week #3.

Vecka 31 i Facebook-statusar! Riv ur och spara!

Varit på stan och handlar skivor och böcker med Johanna Sörensen, lunchat, fikat, köpt skivor som skulle göra Magnus Kaukerat mycket nöjd, och därefter ätit middag med Mikaelas familj.
12 hours ago

Nu: Drottninggatan och bokbord.
Yesterday at 10:39am

Om last.fm hade funnits sedan den dagen man föddes, och scrobblat varenda låt som någonsin spelats inom hearing distance, undrar vilka låtar som då skulle vara ens mest lyssnade?
Yesterday at 1:19am

K Special om Art Spiegelman på SVT Play. Vilket geni han är. Måste läsa "Maus" igen.
Saturday at 11:56pm

Köpt bärsjal till barnet, köpt kläder till mig själv, hämtat ut skivor med Colin Blunstone och Mamas & The Papas i kiosken, ätit kyckling och dumplings på Jin & Peeters. Vilken dag!
Saturday at 8:13pm

http://englishrussia.com/index.php/2010/08/13/russia-is-still-on-fire/

Var det så här det började i "The Road"? Otäckt.
Saturday at 7:00pm
--
Inleder andra semesterperioden med köttbullemiddag, mörkrostat kaffe och två olika nyhetsprogram. Nu blir det film. "Defendor". Återkommer med omdöme.
Friday at 10:11pm

http://www.youtube.com/watch?v=_hfLZozBVpM
Friday at 7:47pm

Sedan jag blev ett fan av Bob Dylan på Facebook får jag kontinuerligt uppdateringar om vilka låtar han spelat på sina senaste konserter. Det är för sådant uttrycket "intresseklubben antecknar" myntades.
Friday at 4:13pm
--
Lite av en grisdag detta. Lyckligtvis är morgondagen sista arbetsdagen före en välförtjänt vecka i frihet.
August 12 at 9:53pm

Såg en hyfsat välkänd musikbloggare på tunnelbanan. Förmodligen på väg mot Aspudden. Han lyssnade på musik. Förmodligen häxhouse.
August 12 at 3:03pm
--
Två personer (oberoende av varandra) i min närhet är i behov av lägenhet i Stockholmsregionen. Hör gärna av er till mig om ni känner till någon som har lägenhet, rum eller liknande att hyra ut eller dela.
August 11 at 4:12pm

Dilemma: är verkligen sugen på att köpa en vinterparkas. Jag har dock två (2) fullt funktionella vinterjackor redan. Men jag VILL ha en vinterparkas! Ska jag lyssna till mitt hjärta eller till min hjärna?
August 11 at 2:53pm

Kaffe och hela iTunes-biblioteket på random, det är en bra början på dagen det. I övrigt känns det helt absurt att det bara är onsdag. Hur lång kan en vecka vara egentligen?
August 11 at 7:18am
--
Uppdrag "Vända bebisen i magen" verkar, peppar peppar, ha lyckats.
August 10 at 7:37pm
--
Don Draper hade det inte heller så roligt.
August 9 at 10:31pm

Facebook - Niklas stavning: 1 - 0.
August 9 at 10:29pm

Tråkiga anekdoter är bland det mest meningslösa jag vet. Varför drar man tråkiga anekdoter? Varför fortsätter man lyssna när någon drar en tråkig anekdot? Varför säger man inte bara; "Den här anekdoten du drar, det är en tråkig anekdot", vänder på klacken och går?
August 9 at 1:36pm

#96: En låt #4.

Michael Head & The Strands - Queen Matilda

Hösten 2007 var en mörk höst. Jag bodde i gråaste norrort, i en lägenhet som aldrig färdigmöblerades och med miljonprogramskolosser som kuliss. Musiken var ett av få glädjeämnen den hösten. Jag köpte skivor som aldrig förr (eller så känns det bara så eftersom grunden till så mycket av det jag lyssnar på nu, 2010, lades där och då). Jag hade våren och sommaren samma år upptäckt The Pale Fountains, som jag formligen älskade. Följaktligen intresserade jag mig också för Fountains-sångaren Michael Heads efterföljande projekt, Shack och Michael Head & The Strands.

Det var de sistnämnda jag råkade på först. Och vilken upptäckt det var. "The Magical World Of The Strands" var ingen omedelbar förälskelse, utan en skiva som försiktigt smög sig på mig. Men när den väl satt sig satt den för livet. Den var väldigt höstig, i allt från sound och stämning till skivans omslag, som gick i rödbruna toner. Låtarna var lugna, ganska harmoniska, lätt drömska. Som ett mer jordnära Mazzy Star, uppvuxet på Engelska landsbygden. Stråkar och blås smög runt i bakgrunden. Det kom inte alls som en överraskning att The Clienteles frontman Alasdair MacLean älskade dem.

"Queen Matilda" inleder "The Magical World Of The Strands". Jag vet inte om det är bästa spåret, men det är ett spår väldigt talande för hur skivan låter. Tycker du om den återhållna storslagenheten, den svepande skönheten, så ska du helt klart kolla upp albumet.

(...som lägligt nog finns på Tradera med utropspriset nio kronor just nu!)

#95. Lars Noréns svarta dagbok.

Den är en tegelsten, Lars Noréns "En Dramatikers Dagbok". Men den är svår att lägga ifrån sig. Den är svår att läsa, eftersom den är så dyster. Så här femtio sidor in är den rentav hjärtskärande på sina ställen. Men dagboksformatet är ett format jag tycker om. Texten får naturliga avbrott, samtidigt som jag ständigt lockas att fortsätta. Bara en dag till. Vad ska hända imorgon?

Annat som slår mig när jag läser "En Dramatikers Dagbok":

- Jag kommer ha att göra ett bra tag framöver. Boken är, som sagt, en tegelsten. En svart tegelsten.

- Jag vet inte om det faktum att min kunskap om Norén är så begränsad gör läsupplevelsen bättre eller sämre.

- Jag vill läsa "Biskötarna" och "I Den Underjordiska Himlen"!

- Hans sätt att skriva; ett slags stream of consciousness där texten rinner ut som ur en läckande bläckpenna och där han hoppar mellan ämnen från en mening till en annan, är faktiskt ganska spännande. Det är lite som att plocka meningarna direkt ur hans hjärna. Faktum är att jag blev så inspirerad att jag startade en ny dagboksblogg, med ambitionen att skriva precis som Norén. Jag skrev två meningar, sen insåg jag att det var ett idiotiskt projekt och la ner. Lika bra det.

- För två år sedan läste jag "Rollen" av Erland Josephsson. Tycker mig ana vissa likheter. Är det månne så att dramatiken är den enda konstform där man fortfarande får ta sin konst på exakt hur blodigt allvar man vill? Oavsett vad finner jag det stora allvaret ganska förtjusande. För att inte tala om hur befriande det är.

#94. Ett länktips.

Det är fantastiskt att "Mad Men" har börjat igen. Och nästan lika fantastiskt som det är att titta på "Mad Men" är det att läsa om "Mad Men". Särskilt på ambitiösa tv-bloggen What Is Alan Watching. Alan Sapinwalls recensioner är alltid skarpa, med träffsäkra analyser och en känsla för detaljer som gör att jag vill se varenda avsnitt minst en gång till. Jag måste ju fånga upp allt det där subtila jag missade vid första titten!

Bloggen har dessutom några av de bästa kommentatorerna jag någonsin stött på i internetsammanhang (kanske inte säger så mycket med tanke på vilket pack som brukar frekventera de forum jag tidigare skrivit på). Varje blogginlägg följs av flera sidor diskussion som oftast är minst lika intressant som huvudtexten i sig.

#93. Strange Powers.

Det här kände jag inte till. Fram till för en stund sen. En dokumentär om Magnetic Fields. Egentligen har bandet aldrig varit så ointressant som det är nu - senaste skivan imponerade inte alls. Men jag är ändå nyfiken, hemskt nyfiken. Stephin Merrit är ju en fantastiskt underhållande människa. En hel film dedikerat åt hans cynismer kan ju inte bli annat än bra.

#92. Paul Smith.

Jag måste hejda mig när jag ser en tjusig Paul Smith-grej. De senaste veckorna har jag varit mannen på bilden. Lycka är inget man kan konsumera sig till, inte ens när det handlar om att konsumera Paul Smith-kläder. Behöver påminna mig själv om det ibland...

#91. This past week #2.

vecka 31 i Facebook-statusar! Riv ur och spara!

Har ätit pasta och druckit öl med pappa och Tobias Sörensen. Natt på tunnelbanan. På väg hem. En tjej, mellan 25 - 30, sjunger och dansar med sin egen spegelbild i tunnelbanefönstret. "Jag är inte galen! Jag ska bli en stjärna! Wiiiiiiih!" skriker hon. Väl i Högdalen rusar hon gallskrikandes mot t-banans utgång. Jag älskar Stockholm.
16 hours ago
--
http://www.crombie.co.uk/p/Category_Men_Coats/4629.htm

Om någon vill ge mig en tidig julklapp eller bara vara väldigt väldigt snäll i största allmänhet - hala fram kontokortet och skaffa mig den här.
Yesterday at 2:57pm

Manic Street Preachers "Generation Terrorists": inte lika bra idag som när jag köpte den i mitten av nittiotalet.
Yesterday at 1:46pm
--
Snackar poesi med skattmasen.
Friday at 11:50pm

Blev bjuden på pizzalunch av den ständigt lika generöse Andreas Widding idag. Trevligt, men matkoman sitter fortfarande i, så här ett par timmar senare.
Friday at 8:34pm

Världspressen om Robyn: "Popmusikens Salander!" Kan vi inte sluta Salandra folk till höger och vänster, snälla?
Friday at 4:34pm
--
Ätit grissida på Urban Deli och brylépudding med min bättre hälft. Nu är man mätt och trött och lyssnar på New Order. Avrundar nog kvällen med andra delen av "Sherlock".
Thursday at 8:31pm
--
En kopp kaffe på det här kanske? Sen första episoden av hypande serien "Sherlock".
August 4 at 8:19pm

Har en fix idé om att äta Entrecote bearnaise på Cassi på Narvavägen. Har hört att den ska vara överskattad, men vill så gärna prova. Ett projekt för nästa semestervecka kanske?
August 4 at 3:26pm
--
Nattens drömmar: lurades iväg på vad som verkade vara en reunion med Bona folkhögskola, men i själva verket visade sig vara någon form av storstädning vid en vägkant i Täby någonstans. Jag fick också en utskällning för att jag åt kött, och straffades genom att få cigaretter fimpade mot armen. "Jag hatar er och allt ni står för!" skrek jag.
August 3 at 4:55pm
--
Insåg precis att jag har en väska över axeln på ungefär varenda foto som någonsin tagits på mig. Okej, jag överdriver lite, men bara lite.
August 2 at 11:16pm

Mad Men S04E02, ett klart lyft jämfört med säsongsöppningen, som ju med facit i hand kändes lite halvtamt. Nu jäklar är man tillbaka i gammal god (och mörk) form!
August 2 at 10:07pm

Mad Men ikväll kanske? Läsa artikel om Julian Assange kanske? (Julian Assange är för övrigt ett väldigt, jag vet inte, estetiskt tilltalande namn, inte sant? Som huvudkaraktären i en dramatisk spionberättelse. Vilket han ju på sätt och vis också är.)
August 2 at 7:09pm

Dumt av mig att lämna paraplyet hemma när det regnar småspik ute.
August 2 at 12:37pm

#90. CBGB.

Minns ni garagerocken? Jag minns den.
Året var 2001, och plötsligt fanns ett nytt regelverk (- nytt och nytt, det var kopierat direkt från rockdinosaurier som Mojo och Rolling Stone, men det var nytt för mig). Musik skulle skramla och låta fan, annars var den konstlad och - ve och fasa - pretentiös. Musik skulle låta som Bob Dylan eller Ramones, den skulle hostas och spottas fram, den skulle lukta säd och svett, allt annat var sökt. Musik skulle helst av allt låta som den gjorde från scenen på CBGB. Jag gick nästan på det där, men bara nästan. Garagerockskivorna flyttade sig aldrig från mina inköpslistor till skivhyllan. Jag gillade White Stripes och The Strokes, men jag älskade dem aldrig. Några år senare upptäckte jag antirocken. En period var jag fientligt inställd till allt vad sprakande förstärkare hette. Sen insåg jag att det fanns en gyllene medelväg. Man kunde gilla både Differnet och Dylan, både Louis Philippe och Rolling Stones.

Hursomhelst, CBGB var det. Man kunde inte läsa en positiv recension mellan hösten 2001 och sommaren 2002 utan att CBGB nämndes. Rockklubben i New York, som fött stjärnor som Ramones, Blondie och Television, var rockjournalisternas Mecka på den här tiden. Själv tyckte jag nog det verkade rätt jobbigt. Trångt och stinkande och fullt av spontangalna och utlevande människor. Inte en plats för en självmedveten kuf som jag, som hellre - oftast - upplevde musik genom mina egna blygsamma högtalare.

Nu har CBGB förärats en egen serietidning, författad av Kieron Gillen och Sam Humphries. De fyra numren utges av Boom Studios, och är - så här långt - en småtrevlig bagatell. Gillen, som jag tyvärr måste erkänna gillar bättre i teorin än i praktiken (hans "Phonogram" var snygg och smart, men grep mig aldrig riktigt) öppnar med en smårolig parafras på Charles Dickens "A Christmas Carol". Huvudpersonen, en aspirerande punkrockhjälte, möter The Ghosts Of Punk Rock Past och tas med på en resa genom CBGB-historien. Det ena spöket är en av de häftiga, utlevande människorna jag tidigare beskrev, det andra en kalenderbitande teoretiker som jag själv. Sista spöket är punkrockens oskrivna framtid. Det hela är ganska gulligt, men knappast stor litteratur.

Humphries historia är lite mer medryckande. Huvudpersonen Larry vill ta punken till nästa nivå, men har inga idéer om hur. Genom en slump upptäcker han att hans döde farbror var artisten The Helsinki Syndrome, som skapade obegriplig noise några år tidigare. Larry letar upp hans gamla kassetter och börjar smida planer... To be continued. Här är jag faktiskt nyfiken på fortsättningen. På bara några sidor lyckas Sam Humphries skapa en relation mellan läsare och huvudperson, och faktiskt göra mig ganska nyfiken på vad han ska göra med farbrorns gamla kassetter.

GBGB är ingen essentiell läsning på något sätt, men jag kommer läsa de kommande tre numren ändå. För småmysig är den trots allt.

#88. Wikileaks.

Igår läste jag New York Times artikel om Julian Assange. En fascinerande man, med en fascinerande historia. Sedan dess har tanken på ett filmmanus börjat snurra i min skalle. Eller okej, manuset till filmens slutscen åtminstone:


En mörk fängelsecell. En ensam glödlampa kastar ett blekt ljus över rummet. Julian Assange sitter vid ett bord med händerna kedjade. En man står framför honom.
"You can't do this!" skriker Assange. "You can't hide away the truth from people!"
Mannen vänder sig och lämnar rummet. Dörren börjar stängas. Innan den glider igen vänder sig mannen om och ler ondskefullt. I ljuset från dörrspringan ser vi hans ansikte. Det är USAs president Barack Obama.
"Yes we can", säger han.
Stänger dörren, låser och går.

#87. Sherlock.

Och DÄR fick jag precis en ny obsession. Sherlock Holmes! Har egentligen ingen koll alls på honom sedan tidigare, utöver grunderna: Conan Doyle, Baker Street, "Elementärt, min käre Watson", etc, men första episoden av nya BBC-serien "Sherlock" gav verkligen mersmak. Benedict Cumberbatch gör en alldeles utmärkt fulsnygg Holmes för 10-talet, och Martin Freeman, som ju aldrig är sämre än jättebra, är en lysande Watson. Serien har en härligt sarkastisk ton, Sherlock själv påminner om en blandning mellan Withnail från "Withnail & I" och Dr. Who (den äldre). London är regnigt, mörkt, fyllt av neonskyltar och snabbmatshak, och Sherlock använder mobil och GPS lika mycket som sitt intellekt för att lösa mordfall. Det är inte din gammelmormors Sherlock Holmes, men det är fruktansvärt underhållande. Till och med min flickvän, som är Holmes-konnässör sedan gammalt, gillar det. Ett kvalitetstecken så gott som något.

#86. Destroyer - Trouble In Dreams.

Jag läser hyllning efter hyllning av Destroyer, men allt jag hör är en olidligt gnällig röst som liksom kvider fram texter till låtar som i övrigt är helt okej. Musikaliskt har jag inga invändningar alls. Det är rätt fina melodier och arrangemang som låter bra. Men Destroyers frontman Dan Bejar har samma sorts röst som gör Labrador-bandet Wan Light och Mercury Rev omöjliga, respektive rätt frustrerande, att lyssna på i längden. Det är märkligt, i övrigt har jag aldrig några problem med röster. Håkan Hellströms falsksång, Bob Dylans kraxande, Antony Hegartys kerubfalsett, Stina Nordenstams viskande älvsång - I love them all. Men här har jag min akilleshäl. Det är som naglar mot en griffeltavla.

Jag kommer säkert ge "Trouble In Dreams" fler chanser. Jag gillar ju trots allt musiken. Med en annan - mindre gnällig och teatralisk - sångare skulle vi ha med ett riktigt habilt amerikanskt indiealbum att göra.

#85. This past week #1.

Nyhet på bloggen! vecka 30 i Facebook-statusar! Riv ur och spara!
--
Igår: titta på "Lasermannen" till halv två. Idag: upp klockan 9, fara till Aspudden och bära flyttlådor.
Yesterday at 9:33am
--
‎"You've always wanted to yell "Stop the presses," but just when it looks as though you'll finally get an opportunity to do so, they'll feed you in head first."
Friday at 4:01pm

Denmark Introduces Harrowing New Tourism Ads Directed By Lars Von Trier
www.theonion.com
Tourism officials hope the acclaimed Danish director's bleak vision of unsettling sexuality and brutal violence will attract more visitors to their country.
Friday at 12:45pm
--
Okej, nu behöver jag hjälp: någon som vet en butik (i Stockholm eller på nätet) som säljer snygga paraplyer? Jag tänker mig ett elegant paraply av den gamla skolan, gärna i någon snygg färg (annan än svart) eller, ännu hellre, i något snyggt mönster (gärna sextiotalsinfluerat). Köpte ett vanligt basic på H&M idag, men det känns lagom roligt.
July 29 at 6:58pm

Det regnar. Det är dimmigt. Det är hett som i en ångbastu. It's a jungle out there.
July 29 at 8:51am
--
Mad Men S04E01 sett, biljetter till "Inception" bokade. Every cloud has a silver lining.
July 26 at 10:55pm

Kan vi bara dra ett stort svart streck över den här dagen? Tack.
July 26 at 9:25pm

#84. Östergren, Greene och litteraturquiz.

Jag tycker om DN:s litteraturquiz. Det gläder mig att jag kan - eller tror mig kunna - svaren på åtminstone majoriteten av frågorna. Ibland känns det som om jag läser böcker mer av pliktkänsla, eller gamma vana, än av genuint intresse. Att kunna besvara quizfrågorna visar att jag åtminstone minns något av det jag läst. Att jag blivit lite allmänbildad, vunnit lite kunskap, lite visdom.

Började för övrigt läsa Klas Östergrens "Handelsmän Och Partisaner" förra veckan. Har tidigare inte reflekterat över hur ofta Graham Greenes ande svävar över Östergrens författarskap. Men här; bardiskar och sprit, män på undergångens rand, dallrande sommarhetta och smutsiga kavajer, dunkla motiv och begär, en exotisk plats vid havet. Jag tänker på "Hjärtpunkten" och på "Vår Man I Havanna". En sökning på "Klas Östergren + Graham Greene" visar att jag inte är ensam om att ha gjort den reflektionen. Återigen; läsning ger kunskap. Jag känner mig lite nöjd.