#14. Två telefonsamtal.

Sjukaste dagen på länge.
På vägen hem från jobbet ringer en kvinna:
"Är du den Niklas som bott på ...... (gata i söderort)".
"Nej, där har jag aldrig bott."
"Aha, för din faktura från Bredbandsbolaget har kommit hit".
"Då måste det vara någon annan, jag har inte haft Bredbandsbolaget på många år."
"Okej, hej då".
En timme senare ringer telefonen igen. Hon skriker den här gången:
"DU LJUGER! DU ÄR DEN NIKLAS SOM BOTT PÅ (gatans namn)! Och om du inte hämtar dina grejer så kommer bostadsrättsföreningen fakturera dig 5000 kronor!"
Jag: "Eh, vänta nu, jag har ALDRIG bott på den gatan! Vem är du?"
"Mitt förråd är fyllt av dina saker! Fakturor, videofilmer, lampor, mattor! Ditt namn står på grejerna! Du har bott i Karlskoga och i Bagarmossen, jag vet att det är du! Och ditt telefonnummer står på en faktura från ComHem!"

Jag flippade ur rejält och skällde ut henne efter noter. Hur vågade hon ringa och anklaga mig för att ljuga, och för att ha bott på en adress där jag aldrig satt min fot? Samtidigt var jag helt kall inombords. Hur kunde hon veta allt det här om mig? Hur hade min post hamnat där?

Visade sig att en kartong med mina gamla grejer hade glömts kvar i ett annat förråd i en lägenhet i en helt annan del av stan, som jag hyrt i andra hand, och att den lådan sedan flyttat med till detta förråd. Fakturorna hade legat i botten på lådan. Så det ordnade upp sig. Väntar fortfarande på att den galna människan som anklagade mig ska ringa och be om ursäkt.

Har inte blivit så arg på många år. Jävla galning. Nu ska jag lugna nerverna med en kopp kaffe, David Bowie och lite disk.