#36. The queen is dead.

I fredags morse intog jag min frukost på balkongen. Det var, som de flesta Stockholmare vet, en mycket solig morgon. På kvällen var jobbfest inplanerad, och jag såg fram emot den mer än vanligt. Dagen innan hade jag köpt mig en ny kavaj och en ny skjorta, så jag kände mig lite extra fin. Things were looking good. Då hörde jag plötsligt ett dovt surrande, som ljudet av attackhelikoptrar i fjärran. Solen förmörkades, hade jag haft mer hår hade det fladdrat oroligt i vinden. Det var hon. Hon var tillbaka. Drottningen.

De gångna veckorna har vi upptäckt en oroande getingaktivitet kring vår balkong. De har sonderat terrängen, de små jävlarna. Känt av stämningen, gått husesyn, kollat planlösning. Drottningen har dykt upp då och då, tagit en titt på omgivningen och sedan krupit in i ett hål i väggen. Nu var hon här igen. Jag grep efter vårt getingracket och fäktade förgäves. Sen retirerade jag och stängde dörren.

Dagen efter. Lätt bakfull efter fredagens aktiviteter. Återigen satt jag på balkongen, den här gången med Mikaela och min vän Mathias. Vi talade om getingarna, och när man talar om getingar så hovrar de över huvudet. The bitch was back! Rådigt grep Mikaela tag i vårt getingracket, ställde sig på pall och mosade därefter hennes getingmajestät mot tegelväggen. Hon dog inte ögonblickligen. Vi lade ner henne på en bit hushållspapper, där hon låg och vaggade olycksbådande med sin stjärt. Vi fotograferade henne. En publik avrättning i avskräckande syfte. Därefter fick toaletten svälja henne.
Så.
Getingfritt.
Balkonglivet kan inledas på allvar.
Trodde vi.
För dagen efter (läs: idag) drog monsunregnet in över staden. Och ska denna sommar följa de tidigare två somrarnas exempel så kan vi nog betrakta sommaren som avslutad för den här gången. Då väntar ett par månaders regn, blåst och temperaturer på kring tio grader, fram till snön och drivisen tar över.
Sverige är fantastiskt!