#309. Dagens förluster.

Imorse när jag skulle ge mig ut på min och Franks dagliga förmiddagspromenad upptäckte jag att mina skor hade spruckit. Det var inga dyra skor, och det var inga favoritskor. Det var skor jag hade för att slippa slita på mina riktiga vinterskor, ett par Clarks som börjar bli bra slitna de också. Min plan hade annars varit att lämna in Clarksen till en skomakare för att få dem så nära nyskick som bara är möjligt och bära de här skorna under tiden. Både skorna och planen sprack, alltså. Jag rotade fram ett par andra gamla kängor ur garderoben, men på den ena börjar sulan lossna från lädret. Får köpa något starkt lim och försöka laga dem själv, för de är nog inte riktigt värda det pris en skomakare skulle ta för att utföra samma arbete.

Nu på kvällen när Mikaela tömde den tvättmaskin jag fyllt tidigare under eftermiddagen upptäckte hon att jag råkat stuva in min röda Wolsey-slipover. Den är stickad och bör absolut inte tvättas i 60 grader tillsammans med barnkläder. Vid en första anblick såg den dock ut att ha klarat sig ganska bra. Kanske lite luddig, men den hade åtminstone inte krympt. Så synade jag den lite noggrannare och upptäckte ett stort hål på ryggen. Pälsängrar...

Sånt här kan få mig att, åtminstone för en stund, fullständigt förlora hoppet om livet. På något vis känns det symboliskt. Som en metafor för den lilla människans, min, hopplösa och enfaldiga strävan. Jag strävar efter att begränsa min konsumtion - världen i övrigt strävar efter att slita min befintliga garderob i strimlor.

Någon måste ta sitt ansvar och avgå.