#302. Utrensning.

Min privata lilla revolution fortsätter. Eller revolution är kanske fel ord, för den går ganska långsamt. Men varje dag försöker jag göra någonting som knuffar min tillvaro framåt, närmare det liv jag vill leva. Ibland är det större steg (det må låta som en skitsak, men att ta bort Last.FM var ett stort steg för mig), ibland mindre steg, som att plocka bort prylar jag inte behöver. Jag tror någonstans att ju fler prylar vi har, desto större blir vårt inbillade behov av ännu mer. Jag förespråkar inte minimalism, men jag förespråkar urval. Jag behöver inte ha allt, men när jag ska ha något kan jag försöka få det bästa möjliga. Häromdagen var det tidningshögarna i min bokhylla som fick sig en omgång. Så här gjorde jag:

Galago: Fick hedersplatsen i hyllan, i en fin tidskriftssamlare. Det finns så mycket att säga om Galago, men jag nöjer mig med att skriva att de dagar ett nytt nummer dimper ner på hallmattan är några av de allra bästa dagarna på året.

Pop: Ja, det händer fortfarande att jag plockar upp gamla nummer av Pop, framförallt när jag köpt någon skiva som var aktuell när tidningen fortfarande gavs ut. Jag tycker det var en sällsynt välskriven musikpublikation. Även de här tidningarna förärades med en tidsskriftssamlare.

Sonic: Har jag tröttnat rejält på de senaste åren. Kommer inte slänga dem, men de arkiveras i garderoben eller källaren (har inte bestämt mig för vilket ännu, men har redan en stor kartong med gamla Sonic som skräpar i källaren, så det lutar åt det sistnämnda).

Filter: Trots otaliga försök, och trots att jag finner tidningens ambition lovvärd, har jag aldrig riktigt fastnat för Filter. Varje nummer har väl någon riktigt läsvärd artikel, men jag har svårt att uppbåda den där entusiasmen andra verkar känna inför den. Sen har jag andra problem med tidningen också, som har sammanfattats rätt bra av en annan bloggare. Eftersom jag inte känner något som helst sug att läsa de här igen åker de direkt i återvinningen.

Sex: De här tidningarna stannar i hyllan. Intervjuerna i Sex var alltid njutbara och inspirerande. Varje gång jag läser dem sporras jag att själv försöka göra något, vad som helst. Och en av de allra mest sympatiska grejerna med Sex är att den aldrig försökte sälja något. Klart att en intervju med, säg, en författare kunde locka till läsning av nämnda författares böcker, men det kändes aldrig som en nödvändighet, det var aldrig därför intervjuerna gjordes. En fantastisk tidning.

Rocky: Funkar bäst i det lilla formatet i DN varje dag. Dessutom har jag en ohanterligt tjock samlingsvolym i seriehyllan om jag skulle behöva lite förströelse. Pappersinsamlingen.

FLM: Gillar tanken med tidningen, men den är inte riktigt skriven för mig. Jag känner mig alltid lite exkluderad när jag läser den. För akademisk? Vet inte. Kanske. Pappersinsamlingen.

Skriva: Den här tidningen känns istället på tok för folklig och glättig. Har läst spridda artiklar i de två numren som kommit ut, och det räcker så. Pappersinsamlingen.

Novell: Inget fel på tidningen, men känner inget sug att läsa gamla nummer igen. Arkiveras för säkerhets skull. Suget kan ju komma.

Det Grymma Svärdet: Stannar i hyllan. Kommer dessutom köpa på mig de nummer jag saknar. En tidning som ger mig styrka och hopp när jag förtvivlar. Fyller därmed samma funktion som Galago.

Loops: Svindyr, och får vara kvar av den enda anledningen. Var väl ingen fantastisk tidning, men ett par bra artiklar hade den, och jag har några kvar att läsa.

Sen fick faktiskt mina gamla Benno och Chickfactor-tidningar flytta ut från arkivet och in i bokhyllan. Upplever de här tidningarna som något av en blandning av Sex och Pop. Jag blir inspirerad, men känner mig inte lockad att ge mig ut och konsumera. Det är tidningar som intresserar sig mer för människor än för produkter. Så sympatiskt.