#290. Tomas Bannerhed - Korparna

En gård på landet. En familj som brukat jorden i generationer. Tolvårige Klas som vill något annat. Hans far Agne drivs till vansinne av katastroftankar och pliktkänslan gentemot gården och generationerna som skött den innan. Och Klas flyr verkligheten i böckerna, och i skogen, bland fåglarna. "Korparna" är en modern bonderoman, typ Harry Martinsons "Nässlorna Blomma", kombinerad med Ken Loachs "Kes - Falken". Fåglarnas sång, ljuden från skogen, doften av grödor och växter, står i skarp kontrast mot det mörker som vilar över fadern, det mörker som fadern i sin tur låter regna ner över sin familj. Resultatet är förtätat poetiskt. Det är inte en roman där det händer särskilt mycket, men den har en olycksbådande tät, nästan hypnotisk stämning som gör den svår att kliva ut ur. Nu har jag inte läst övriga nominerade, men jag vågar mig ändå på att påstå att Tomas Bannerhed är en värdig vinnare av Augustpriset.