Skönheten och oljudet.

Föreställ er en gigantisk maskin, med rostiga kugghjul och skruvar. Den maler och maler, ingen vet varför, ingen vet vad dess syfte är. En hund har fastnat med bakbenen i maskinen. Den försöker desperat gnaga av sig benen medan maskinen obönhörligt och långsamt krossar det stackars djuret. Hunden ylar i ångest, skräck och förtvivlan. Maskinen arbetar likväl.

Precis så låter musiken min granne lyssnar på, just nu på en sån volym att jag kan höra varje "nyans", varje "frasering", varje liten "detalj" av eländet. Jag kontrar med det här. Vad kan jag säga? Jag är en fredlig kille.