"The kind people have a wonderful dream
Margaret on the guillotine"
Ja, jag spelade också "Margaret On The Guillotine" idag. Första gången på länge jag lyssnar på Morrissey (om man räknar bort att jag köpte och lyssnade på The Smiths "Strangeways, Here We Come" förra veckan) men allt det där är en helt annan historia.
Jo, jag kan verkligen förstå att det firas, åtminstone bland de människor som fick sina liv sönderslagna av Thatchers politik. Även om något inom mig sparkar bakut när någons - även när denne någon är symbolen för något dåligt - död firas. Och vad förändras egentligen av att en gammal dement tant som inte varit aktiv i politiken på många år går ur tiden?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar