"Hur glad är jag ej, att mitt hjärta kan känna den enkla, förnöjsamma lyckan hos en människa som ställer fram ett kålhuvud han själv dragit upp, icke blott njuter av själva grönfodret utan av alla goda dagar, den vackra morgonen då han satte plantan, de svala aftnar då han vattnade den och gladde sig åt dess växt - allt detta i ett enda långt andetag". - J.W. von Goethe - Den Unge Werthers Lidanden
Jag läser "Den Unge Werthers Lidanden", och jag fastnade för det här lilla stycket. För här tar Werther en paus i sitt drömmande om Lotte och närmar sig mina egna drömmar om lotten. Kolonilotten, that is. I söndags förmiddag åkte vi iväg och tittade på ett närliggande (blott en tiominuterstur med cykel) kolonilottsområde med tillhörande småstugor. Oerhört mysigt. Helt okej ytor att odla på och stugorna är stora nog att kunna levas i under någorlunda värdiga förhållanden under sommarhalvåret.
Just den här söndagen var vädret, åtminstone till en början, just lagom inspirerande. Vit himmel och snöslask på marken är inget som får odlarfingrarna att grönska direkt. Men man kunde ändå se potentialen. En dag kanske. En dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar