Nattöppna caféer.

Jag brukar grymta om den akuta bristen på kvälls/nattöppna caféer i Stockholm, men nu i helgen ramlade jag faktiskt över två stycken. Jag gick bara in på ett av dem, och inte ens på kvällstid, men ändå. Det känns tryggt att de finns. Inte för att jag särskilt ofta har kvällar över till att sitta och häcka över en kopp kaffe, men om andan skulle falla på och tiden skulle finnas. Det är ju något romantiskt över nattcaféer. Jag tänker mig dem som samlingsplatser för ofrivilliga nattsuddare, ljusskygga existenser som inte vill vistas i krogarnas och klubbarnas vimmel, men inte heller sitta hemma och kura. Jag tänker på en mycket trevlig kväll förra våren då jag och min vän Emma valde att dricka kaffe på restaurang istället för öl på pub. Jag tänker också på Jeffrey Brown som ritar sina serier under koffeinrusiga nätter på nattöppna syltor. Det skulle jag också vilja göra. Det är så mycket man vill.