Det har varit en bra helg, en väldigt bra helg till och med. Helt lagom i tempo, helt lagom i fördelningen egentid och barntid. Igår kväll var jag på bio med Åsa. Vi såg "Du Gör Mig Galen", som filmen "Silver Linings Playbook" enligt gammal hederlig svensk filmtradition, fått heta på svenska. Den var nästan lika bra som sitt rykte. En av de bästa dramedierna jag sett sedan "The Squid And The Whale". Till och med Bradley Cooper, som jag vanligtvis avskyr, var bra. Men framförallt var det trevligt att komma bort en kväll, utan att det behövde bli vare sig sent eller blött. Jag kom hem vid halv tio och kunde gå upp klockan sex på söndagsmorgonen utan värre mödor än de som man vanligtvis associerar med att behöva gå upp klockan sex en söndagsmorgon...
Denna morgon blev särskilt bra, för jag fick somna om när Frank ätit frukost, och när jag vaknade var jag vaken nog att ta med honom ut på stan ett par timmar. Första anhalten var Louie Louie. Ja, vi börjar bli lite av vanedjur, Frank och jag. Vi åt en andra frukost. Jag drack kaffe, han åt smörgås och yoghurt med blåbär och hallon. Jag köpte Mackapers "Mot Ljusare Tider" också, på deras skivavdelning. Har tummat på den senaste gångerna vi varit där, men nu bestämde jag mig. Ett bra beslut. "Mot Ljusare Tider", man vill ju gärna tro att det är det vi rör oss mot, även om all snö lätt kan få en att förtvivla och betrakta den nya istiden som ett faktum... Men men, skivan är bra, det har jag vetat sedan tidigare, eftersom jag lyssnade in mig på Spotify innan jag köpte. Jazzig orgelpop som får väntan på nya Sagor & Swing att kännas lite kortare.
Efter Louie Louie tog vi en långpromenad på stan. Jag visade Frank smågatorna kring Mosebacke, vi lyssnade på elvaklockorna vid Katarina Kyrka, jag visade utsikten från Fjällgatan, och till sist pressade jag, svettig och trött, barnvagnen uppför de branta kullerstensgatorna mot Ivar Los Park, där Frank åkte rutschkana medan jag pustade ut och njöt av det solsken som strilade ner mellan snöflingorna. Vid det här laget var Frank bra trött, så vi skyndade oss ner mot Hornsgatan och in på Galleri Kontrast, där min gamle vän Stefan jobbade helg. Jag hejade på honom, tittade snabbt på fina bilder från Nordkorea, men hann inte riktigt ta in dem eftersom pappaplikten kallade. Jag gav Frank en banan, och så tog vi tunnelbanan hem.
Resten av dagen har jag ägnat åt klädvård och skoputs, och lyssnande på Mackaper-skivan. Vissa söndagseftermiddagar behövs verkligen inte mycket mer än så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar