- Det finns inget jag tycker så mycket om att fotografera som vackra gamla husfasader i solsken. Jag tycker om kornigheten som uppstår vid en lite högre än nödvändig ISO. Jag försöker alltid vinkla kameran så att allt som kan skvallra om vilket årtal bilden är tagen försvinner. Inga paraboler, inga mobilmaster, inga närliggande moderna fasader. Ja, jag är bakåtsträvare, ja, jag är förutsägbar, och nej, jag är ingen proffsfotograf, långt därifrån. Men det är kul att hålla på med.
- Vi besökte den halvnya lekparken med "Mina Drömmars Stad"-tema på Söder i förmiddags. Vackert och mysigt, men halt som en skridskobana. Frank älskade det. Jag insåg att jag borde läsa lite Per Anders Fogelström. Det känns som en erfarenhet jag borde ha i bagaget, men inte har. Precis som med Proust och "På Spaning Efter Den Tid Som Flytt" alltså.
- Höjden av irritation är hörlurar som glappar. Det har drabbat mig två gånger nu under årets första månader. Tidigt i januari la mina in ears-lurar av, och nu i lördags började mina Koss PortaPro jävlas också. Nu har jag slut på lurar. Lyckligtvis får jag låna ett par av Mikaela, men ändå. Det är retligt. Hörlurar är förvisso ingen jättekostnad, men det är mycket annan elektronik här hemma som också känns som den sjunger på sista versen. Det är lite ångestväckande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar