Påskdagen

Stockholm var som ett vykort igår. Inte ett moln på himmelen, varmt som en försommardag. Frank och jag for in till stan och flanerade en stund kring Hornstull. När Frank oundvikligen somnade i vagnen (oundvikligt eftersom han vaknat redan halv sex på morgonen) passade jag på att ta mig en kaffe på en folktom uteservering och läsa lite i Javier Marías "Tidens Mörka Rygg". Jag kan utan att överdriva säga att det var den bästa halvtimmen jag upplevt på år och dar. Ack, ljuva ensamhet, ljuva ro, ljuva ynnest att få försjunka i en bok, särskilt en bok som handlar om andra böcker, om döda författare, om akademiker i Oxford, ämnen som jag romantiserar osunt mycket. Men underbart är kort, och mer än en halvtimmes barnsömn är detsamma som timmar av förlorad nattsömn, så jag väckte Frank och vi spankulerade vidare.

Vi gick över till Långholmen och tittade på båtar och andades tjära. Jag mindes hur jag för ganska exakt sex år sedan - kan det ha varit påskhelgen då också?* - promenerade hit från min fina gamla lägenhet i Mälarhöjden, utan brådska och utan annat mål än en loppis där Herr Alarik skrivit att han skulle sälja böcker. Honom såg jag aldrig till, men jag minns att jag av annan säljare köpte ett exemplar av Klas Östergrens "Fantomerna" som jag gav min vän John i födelsedagspresent, och på vägen tillbaka stannade jag till på Mickes Skivor och köpte mig Built To Spills "Perfect From Now On". Det var en bra dag, den också.

Men den här dagen fanns det inte mycket tid för skivbläddrande. Frank och jag gav oss upp på berget ovanför Långholmen, där vi hade utsikt över hela staden. Efter en kort stund blev Franks klätteriver så intensiv att jag blev nervös, och vi tog oss ner och gick tillbaka över bron in mot stan igen. Vi köpte vatten i en kiosk, och slog oss ner en stund i lekparken under Högalidskyrkan.

*Nej, det var tydligen i maj. Hittade mina dagboksanteckningar från dagen ifråga, och så här skrev jag:

"Idag har jag promenerat till Långholmen. Det var första gången jag gick hela vägen in till stan, och det var härligt. Solen gassade även idag, och hela världen var overkligt grön. Det var loppis på Långholmen, men jag kom dit ganska sent, så det var tyvärr rätt avplockat. Några böcker hittade jag ändå, och på vägen hem stannade jag till vid Mickes Skivor och köpte en Built To Spill-platta. Jag snackade lite med Micke himself också. Han spelade en tidig Kent-skiva i butiksstereon och beklagade sig över att alla band från 90-talet begravde bra låtar i en massa skramliga gitarrattacker. Jag nickade och höll med, och fann det en smula lustigt att jag samtidigt betalade för en skiva med Built To Spill, som ju är skramliga om något. Sen ändrade han sig och tyckte skivan var rätt bra ändå. En sällsynt trevlig karl, Micke."