Den vilda jakten på den ultimata musikspelaren.

Jag tror jag har avverkat de flesta musikspelarna i min strävan efter att hitta den perfekta. Den som har exakt rätt balans mellan funktionalitet och smidighet, och som stjäl minimalt med fokus från musiken. Jag har kanske hittat den. Jag behöver ge den lite mer tid först, innan jag kan ge ett rättvist utlåtande. Men Cog är verkligen ett trevligt program. Snabbt och smidigt, med ett enkelt dra och släpp-gränssnitt istället för ett konstant bibliotek. För några år sedan hade jag tyckt det senare hade känts ålderdomligt, men jag har insett att jag tycker biblioteket i iTunes och Enqueue (som är det program jag använt senaste halvåret) är distraherande. Det finns alltid någon annan skiva som pockar på uppmärksamhet. Det ständigt närvarande biblioteket förvandlar mig till den jobbiga snubben på fest som byter låt innan den tidigare hunnit spela färdigt.

Dessutom ska Cog, enligt Mattias Alkberg, ha bättre ljudåtergivning än andra musikspelare. Sånt där vet jag inget om, men nog inbillar jag mig att musiken låter lite bättre genom Cog. Kanske är det bara för att den får mer av mitt fokus, kanske är det för att programmet är så smidigt att datorfläkten brummar mindre när jag använder det?

Efter att jag löst problemet med att Last.FM vägrade scrobbla ungefär var tredje låt jag spelade i Cog, återstår nu bara ett krux för att programmet ska kunna anses vara optimalt: av någon anledning vill det inte spela mina mp3:or med Folkvang. De måste vara i något udda specialformat som inte stöds av programmet, för inte kan det väl vara så att Cog har något specifikt mot svensk barrskogsrock?