torsdag 17 april 2014
Seabear - The Ghost That Carried Us Away.
Har du liksom jag ångest över hur sällan The Pastels släpper skivor? Lösningen kan vara att utforska Seabears diskografi. Jag började så smått i och med att jag köpte "The Ghost That Carried Us Away" förra helgen. Den är närmast overkligt fin. Och den låter väldigt mycket som Pastels fina "Slow Summits", en av förra årets finaste skivor. Skillnaden är att The Pastels har en inbyggd skevhet som Seabear saknar. Vill man vara elak kan man säga att Seabear ibland kan låta lite som indievärldens James Blunt. Känsliga på det nästan lite smöriga sättet. Men oftast är det bara vackert, bedövande vackert. Jag tycker oerhört mycket om "The Ghost That Carried Us Away" och vill höra mer. Gillar också att omslaget påminner lite om det till "Slow Summits", eller tvärtom egentligen, då "Slow Summits" kom senare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
"Indievärldens James Blunt", haha... Lyssnade sönder den skivan när jag pluggade i England hösten 2008. Såg dem även live i samma veva. Var på övervåningen på en liten pub, väldigt intimt och trevligt.
Låter mysigt! Jag har lyssnat massor på den senaste dagarna. Har du koll på deras övriga skivor, är de nåt att ha?
Lyssnade lite på skivan som kom efter men vill minnas att jag inte tyckte att den var i närheten av lika bra. I övrigt har jag tyvärr ingen koll på vad de gjort de senaste åren, men tror att de har gjort en rätt nedtonad version av Teenage Kicks.
Skicka en kommentar