Vindarnas väg, Karlskoga - hösten 2002 till våren 2003
Lägenheten högst upp på hörnet, en trea som min pappa köpt och bott i, och som jag fick ta över när han flyttade ihop med sin nuvarande fru. Lite märkligt kanske, oftast är det väl barnet som lämnar boet och inte tvärtom, men det var en bra lösning tycker jag. Nog är det väl få förunnat att få en trea som första egna boende?
Dåliga minnen. Ångest över ekonomin sedan jag fått sparken från mitt första jobb och varken hade försörjning eller ett öre på banken. Luftigt tvåkronorsbröd från Willys, nudlar och varma koppen, och ett patetiskt bläddrande i Ginzakatalogen efter skivor jag inte ha råd att köpa.
Fina minnen. Att blicka ut över grannskapet från balkongen under ödsliga vårkvällar med "Lesser Matters" i högtalarna. Festerna, vardagsrumsgolvet som dansgolv, Comet Gain, allsång till Burt Bacharach i sovrummet, på Jannis portabla vinylspelare som jag annekterat. Bokhyllan som växte och blev vuxen (inom citationstecken), fantasyböckerna försvann och luckorna fylldes upp med Hjalmar Söderberg och Hemingway. Men garderobsutrymmet i sovrummet togs fortfarande upp mer av Marvelserier än av kläder.
Februarimornarna då jag pluggade på distans och stod i fönstret i morgonrock, med en tekopp i handen, och tittade på de blöta och frusna som väntade på bussen där nedanför.
Mitt första egna hem. Jag bodde här tio månader. Tio månader som innehöll både hopp och förtvivlan, och som nog egentligen var inledningen på det mesta av det som är mitt liv idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar