Vila i frid, Gabriel García Márquez.

Våren 2003. En tjej jag var förälskad i hade skrivit ut en novell åt mig på skolans skrivare. Den handlade om en by i Sydamerika där en avsvimmad jätte flöt upp på stranden. Vill jag minnas. Jag vill också minnas att det var Gabriel García Márquez som skrivit den. Hon var inne på magisk realism den här tjejen, just då. Och därför var jag också, en kort period där, inne på magisk realism. Det var en kort period. Jag har aldrig riktigt återvänt till genren. Men en av mina stora läsupplevelser var när jag, när våren 2003 övergått i sommaren 2003, läste "Hundra År Av Ensamhet" på mammas veranda i Karlskoga. En upplevelse kanske mer på grund av omständigheterna än på grund av romanen, för jag känner inget sug efter att läsa den på nytt. Men ändå.

Nu är Gabriel García Márquez död. Vila i frid.