Jag har ägnat den gångna veckan åt att deppa över hur mitt liv ser ut, hur meningslösa mina dagar (främst med prefixet "arbets-") är, och funderat över hur jag skulle vilja ha det istället. Jag vet verkligen inte. Jag vet bara att det aldrig var min plan att ha en karriär inom vagnparksadministration. Jag blev bra på det jag gjorde, mer för att jag gjorde det länge än för att jag hade någon särskild talang för, eller eget intresse i, det. Faktum är att jag kan tänka mig få saker jag har mindre eget intresse av än just det jag arbetar med.
Häromdagen funderade jag på hur det skulle vara att ha en egen bokhandel. Den skulle kunna ligga i Hökarängen. Jag inbillar mig att det finns en del folk här som läser böcker, och som skulle kunna tänka sig att stödköpa lite böcker om det fanns en mysig boklåda i närmiljön. Jag skulle kunna ha en liten kaffebryggare och sälja kaffe också, kanske ett par backar vinylskivor till salu, två soffor. Det skulle kunna bli en mötesplats. Jag kunde arrangera små spelningar eller uppläsningar, bokcirklar... Möjligheterna är oändliga, om än inte realistiska.
Just nu funderar jag på hur livet skulle se ut om jag köpte en gård sex mil ovanför Uppsala. Jag har förmodligen pengarna till den, men har jag pengar till de renoveringar som skulle krävas? Hur skulle jag försörja mig? Hur skulle mitt liv se ut? Sex mil från Uppsala är ändå detsamma som ungefär tolv mil från Stockholm, risken för isolering är rätt stor.
Men tänk ändå...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag frekventerar ju både boklådor och skivaffärer ibland och det enda jag inte fattar är; hur tusan går det runt? Känns som många sådana ställen drivs mer på vilja än på pengar.
Men jag ska inte vara negativ, får bara inte ihop det i mitt huvud. Ska man starta något sånt så är det väl i Stockholm iallafall, här på landet hade det varit hopplöst. Och här ser jag ändå de mest hopplösa ställena gå runt och gå bra. Som lokala caféer som 2014 fortfarande säljer Delicatobollar och magsyresurt bryggkaffe.
Så man vet ju aldrig. Hade jag haft nära till ditt "ställe" hade jag garanterat hängt där.
Nej, vad som funkar eller inte funkar på landet känns som ett stort mysterium. Träiga baguetter proppade med rödlök och ruccola vill jag minnas var ett vanligt komplement till delicatobollen på de caféer jag hängde på i Karlskoga.
Tänker, kanske något naivt, att hemligheten ligger i lokalhyran. Med en billig lokal behövs det kanske inte särskilt mycket pengar för att åtminstone gå runt. Men jag vet inte, jag har ju aldrig testat, och ska inte göra det innan jag har mer på fötterna än bara antaganden.
Skicka en kommentar