Mycket Morrissey och The Smiths denna vecka, vilket beror på att jag intensivläst "Autobiography" (närmar mig slutet - mer om det annorstädes, kanske). Det brukar bli så, att jag återvänder till artister när de blir aktuella i något nytt sammanhang. Det var ju annars ett par år sedan jag senast verkligen lyssnade på Morrissey, annat än spridda låtar här och där.
Har provlyssnat på ett par nya skivor också. Korta omdömen: Beck: egentligen i stort sett helt ointresserad av hans musik, men några positiva omdömen från otippade håll gjorde mig nyfiken. Och skivan har potential att växa. Det finns något slags skimmer där i musiken som jag är svag för. Nya Real Estate verkade tyvärr, efter en lyssning, vara ett riktigt sömnpiller. Låter exakt likadant hela tiden, och melodierna är inte tillräckligt starka för att jag ska känna mig sugen på en omlyssning. The War On Drugs har jag inte hört tidigare, men det låter trevligt, om än lite svulstigt och dyrt. Och en hel del som Waterboys anno "A Pagan Place".
3 kommentarer:
Jag håller inte med om Real Estate, tycker skivan är strålande.
Om du inte redan kollat upp the Autumn Defense och the New Mendicants, båda från i år, så rekommenderar jag de plattorna. Vågar man kalla det mogen gitarrpop?
Brukar ju lita på ditt omdöme, så ger den en lyssning till eller två. Kan ju erkänna att jag inte gav den min fulla uppmärksamhet vid första lyssningen. De andra banden har jag inte hört talas om, än mindre hört, men ska helt klart kolla upp.
Autumn Defense är Pat Sansone och John Stirratt, båda numera i Wilco. Fast jag skulle inte säga att det låter som nuvarande Wilco. Mer som powerpop utan power.
New Mendicants är Joe Pernice och Norman Blake.
Om det duger som kvalitetstämpel!
Skicka en kommentar