#Blogg100 igen.

Funderade på #Blogg100 för några veckor sedan. Jag såg min egen blogg förfalla (den där årsbästalistan som jag drog igång i slutet av förra året är ju exempelvis inte färdigställd, bara en sån sak) och kände att det skulle behövas någon form av vitamininjektion. Förra årets #Blogg100 minns jag som smått krävande, men väldigt roligt. Det må låta fånigt, men det fick en positiv effekt på hela min tillvaro. Jag tvingades hitta på saker för att ha något att blogga om, tvingades ta till mig saker och ting med vakna sinnen för att förmå mig formulera något någorlunda läsvärt om det jag sett, hört, upplevt. Det skakade liv i mig för ett par månader. Jag har saknat det. Och nu, som av en händelse, är det dags igen. Hundra inlägg, hundra dagar, från och med idag. Högt och lågt, stort och smått, ungefär samma ämnen som vanligt (men kanske lite mer mode än sist, då det upptagit mina tankar rätt mycket senaste månaderna). Den som lever får, som vanligt, se.