Tweed.

Fredag. Vi tackade av en kollega med middag och drinkar. Eftersom jag har dåligt ställt just nu nöjde jag mig med en nachostallrik till mat, men kostade i gengäld på mig en drink på Tweed, som vi gick till efteråt. Nog kändes det lite patetiskt att glida in iförd tweedkavaj på en bar som heter just Tweed, men kom över min självmedvetenhet ganska snart. Det var ett mycket trevligt ställe. Mörk inredning med smärtsamt snygga mörkröda chesterfieldsoffor. Som att ha rest i tiden. Även om vi inte fick plats i någon av chesterfieldsofforna så var det lagom gott om folk (vilket ju också kan ha berott på att det var tidigt på kvällen), inte mycket till trängsel och en väldigt behaglig ljudvolym - Astrud Gilberto sjöng dämpat från en högtalare i bakgrunden. Vårt sällskap på fyra kunde utan problem föra ett samtal utan att behöva höja rösten. Jag var sugen på något kallt och syrligt, och bad om just det i baren. Bartendern såg ut att veta vad han gjorde. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av vare sig drinkar eller hantverket bakom dem tidigare, men här fick de det verkligen att framstå som en egen konstform, och slutresultatet var fantastiskt gott. Det blir Tweed fler gånger, men nästa gång bokar vi bord (läs: chesterfieldsoffa) i förväg.