Skivorna med Joel Alme, Blonde Redhead, Skriet, Norra Kust och Mixtapes & Cellmates är nykomlingar i samlingen. Klart värda att lyssna på allesammans, med potential att växa i vissa fall (framförallt Skriet), men kanske inte så mycket att hetsa upp sig över. Mammorna och papporna i topp? Ja, den skivan råkar ha ganska många låtar...
Digitaliserade min Elvis Costello-samling i veckan. Egentligen tror jag det är på sin plats att bekänna att jag aldrig varit och aldrig kommer vara så såld på Costello som jag en gång ville vara (tror det var i samband med att jag läste Feber-boken). Men "North" är faktiskt en fin skiva. Tycker om den lite regngråa stämningen, det jazziga anslaget. Det är den och "Blood & Chocolate" jag oftast återkommer till. Och så spridda låtar från de övriga skivorna, förstås.
2 kommentarer:
De första Costelloskivorna är ju grymma. Sen tycker jag tyvärr att han blivit tråkigare och tråkigare med åren, förutom enstaka låtar.
Jag vet inte. Några bra låtar här och där, helt klart, "Alison" är ju fin. Men jag fastnar aldrig riktigt. Och då har jag ändå gjort försök med jämna mellanrum ända sedan tidigt 00-tal.
Skicka en kommentar