#59. The Third Man.

De senaste veckorna har min flickvän och jag betat av filmklassiker efter filmklassiker, allt enligt devisen "ju svartvitare desto bättre". Det vilar ett romantiskt skimmer över svartvit film. Det är lite som att spela en vinylskiva istället för en mp3-fil. En liten resa i tiden, en känsla av gamla tider. Sen är ju inte alla filmer nödvändigtvis bättre bara för att de är äldre. Precis som med allt annat handlar det om hantverkskonst, och det fanns klåpare i Hollywood även på femtiotalet. Alla kunde ju inte vara Billy Wilder. "The Wild One", till exempel, var ju direkt pinsam. Marlon Brando kan pluta hur trumpet han vill med munnen; när hans MC-gäng "Black Rebel Motorcycle Club" visar sig vara ett gäng lallande byfånar faller filmen platt. "The Third Man", som vi såg ikväll, var inte heller någon höjdare. Tråkigt, för den hade massor av potential. Ingen skugga över Joseph Cotten, Alida Valli och Orson Welles, exempelvis. De skötte skådespeleriet med bravur.

En film behöver inte ha någon jätteengagerande historia för att vara sevärd, man kommer rätt långt på att bara förmedla någon sorts stämning. "The Third Man" har en ganska stentrist historia, förutsägbar till tusen. Jag slumrade faktiskt till någonstans mitt i. Detta räddas av att den har ett väldigt snyggt foto, med för sin tid innovativa kameravinklar, bildlösningar, ljus-, rök- och skuggeffekter. Tyvärr dras detta helt och håller ned av det mest malplacerade soundtrack jag någonsin haft missnöjet att behöva utsätta mina öron för. Tänk er följande: En man i hatt och trenchcoat smyger genom en mörk, regnvåt gränd. Rök slingrar sig långsamt upp ur en kloakbrunn. Mot väggen kastas djupa skuggor. Plötsligt tänds ljuset. En jovialisk grekisk bouzoukispelare kliver in på scenen, Leif "Loket" Olsson och Lasse Berghagen klappar händerna i takt, muntert svajande fram och tillbaka. Precis så fungerar soundtracket till "The Third Man". Det är oerhört irriterande, och jag har svårt att förstå att en film med så stilmedvetet foto kan ljudsättas så fel. Filmmusikhistoriens största klavertramp?