Så, vad tycker ni om nya Håkan Hellström-låten då? Jag är kluven. Å ena sidan: den ger mig gåshud, och det betyder väl nånting. Å andra sidan: det jag älskat mest med Håkan Hellström på de senaste skivorna saknas här. Berättelserna. Människoödena. De överraskande vändningarna i såväl text som musik. "Det Kommer Aldrig Va Över För Mig" är en musklig rocklåt i 80-talsproduktion. Det är vers, refräng, vers, refräng, och inte mycket mer än så. Lite tråkigt.
Men det är återkommande när Håkan Hellström släpper nytt, att första singeln antingen gör mig överväldigad eller underväldigad. Och reaktionen är sällan särskilt talande för hur jag i slutändan upplever själva skivan.
"Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg" - underväldigad. En bra låt, men inte så bra som allt förhandssnack gjorde gällande, och jag tycker fortfarande att det är den minst bra låten på skivan.
"Kom Igen Lena" - överväldigad. Den må vara vansinnigt uttjatad vid det här laget, men fortfarande det mest euforiska och direkt medryckande han skrivit.
"En Midsommarnattsdröm" - underväldigad. Tyckte redan från början att låten var mer intressant än bra. Men så gillar jag ju inte Jethro Tull heller.
"För En Lång Tid" - överväldigad. Hade inte alls räknat med någon slags uppdaterad gubbrockseufori, och verkligen inte trott att jag skulle tycka så mycket om just uppdaterad gubbrockseufori, men det gjorde jag.
"Saknade Te Havs" - underväldigad. En fin låt, absolut, men jag hade förväntat mig lite starkare melodier, lite mer intensitet eller åtminstone mer passion.
Som sagt, min uppfattning om singeln brukar aldrig vara talande för vad jag i slutändan tycker om skivan, och Kristin Lundells text i SVD gör mig hoppfull. April, come she will...
