Varför jag älskar den här låten? Jag har svårt att svara på det. Den kanske inte framstår som så speciell för någon som hör den så här, i det här sammanhanget. Som habil gitarrpop bara, kanske. Men det är något här som jag är så svag för, så svag, så svag. Den avslappnade, nästan tillbakalutade melankolin, samtidigt det där drivet. Det låter rastlöst och neurotiskt, som lite för hög puls som man inte vet vad den beror på, eller som de där dagarna då man vill göra något, men fantasin och orken räcker inte riktigt till.
Jag köpte den här skivan dagen före midsommarafton 2007 och lyssnade första gången på den i ett fuktigt källarhål till lägenhet i Mälarhöjden. Jag har lyssnat på den många gånger sedan dess, men den känns extra aktuell just nu. Sommaren 2007 var också en skitsommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar