Deppig midsommar.

Det har varit en tung kväll. Vad som borde ha blivit en trevlig om än kall midsommarafton blev istället en lång, utdragen ofrivillig orgie i Gyllene Tider, Magnus Uggla och något som lät som vit makt-musik, som vår granne hade vänligheten att spela på orimligt hög volym. Tack för det. Det tog en bra stund att få Frank att somna, och ångesten efter våra senaste två år av granntortyr började pulsera i kroppen. Nu är det tyst sedan några minuter tillbaka, men vetskapen att det när som helst kan dra igång igen är som en spänd sträng inuti.

Vi borde verkligen bo i hus. Jag vill bo någonstans där jag själv styr över när jag är vaken och när jag sover, och över vad jag lyssnar. När Frank somnat vill jag veta att jag får läsa min Sebald ostört, eller lyssna på, säg, Vashti Bunyans kommande skiva utan att den ofrivilligt remixas av pundhuvudet intills basgångar.