Det slumpade sig så att det blev ett ganska vackert kollage denna vecka. Nu är det dock tveksamt om det kommer att synas här, då Last.FM tycks ligga nere i skrivandets stund. Oh well.
En av tankarna med att posta såna här inlägg var framförallt att berätta om upplevelser kopplade till den musik jag lyssnat på under den gångna veckan. Den här gången är det en väldigt färsk upplevelse; den att vandra omkring i sommarljumna förortsvillakvarter med Erik Enockssons soundtrack till "Farväl Falkenberg" i lurarna. Magiskt. Dustin O'Hallorans pianostycken fungerade också utmärkt som sällskap. Folktomt ödsliga radhusträdgårdar övervuxna med syrener och jasmin, luften tjock av dofter, fräschören innan förruttnelsen sätter igång. Den sakrala stämningen i musiken i kombination med allt detta är precis det jag hoppas på att dokumentärserien "Life After People" ska vara. Den tänkte jag försöka bränna igenom de kommande veckorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar