Den traditionsenliga Stig Claesson-romanen är nu utläst. Den här sommaren blev det "En Vandring I Solen". Det gick ännu fortare än vanligt, dels eftersom den (inbillar jag mig, men kan vara ute och cykla) är en av de kortare Slas-böckerna, men framförallt för att de senaste dagarna fullständigt regnat bort, och det har därför funnits gott om tid till läsning. Och det är en fin liten bok. En av hans finaste kanske. Däruppe med "Vem Älskar Yngve Frej", men kanske inte riktigt i toppen med hans Paris-skildringar "Rosine" och "Efter Oss Syndafloden", som är de Slas-böcker jag verkligen vill flytta in i.
Temat i "En Vandring I Solen" känns igen från "Dagarna Före Lunch" (som egentligen kom senare än "En Vandring...", men jag läste "Dagarna..." först).
En semesterö på randen till väpnad konflikt. En kufisk man som inte riktigt passar in i solskensidyllen. En försiktigt spirande romans. Massor av alkohol. Och så katastrofen. Bearbetade Slas något eget semesterrelaterat trauma med de här böckerna? Kanske, kanske inte. Det är ändå värt att notera att motivet återkommit.
Det finns ju en filmatisering också, med en oerhört stilig Gösta Ekman (i hipsterutstyrsel!) i huvudrollen. Den planerar jag att ha sett innan semestern är slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar